Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Brahe den sköna jungfrun, som väl en gäng skall blifva vär drottning. Hon trodde mig
mte, den gamla hexan, utan sade, att jag ju kunde öfvertänka saken och draga mig till
minnes, om jag ej hade något mera bud. Och sä blef jag inläst, precis som en förbry-
tare Och hvad fick jag ej höra? Det hviskades af vakten man och man emellan om
bröllop, årar tvång, förtviflan m. m. Hvad är det för förbaskade konster, man har för
sig i Kalmar? Det Sägs, att konungens kärlek till Ebba Brahe inte skall gillas af enke-
rottmngen. Ah, jag fruktar, att der spinnes fula intriger emot hans majestät. Men iag
skall varna honom 1 Jag skall varsko honom! Och attan tusan skall taga vid enkedrott-
ningen och hofvet, om ah! – Jag spricker af ilska när jag tänker på det!”
Jag har ingen häst, herre!” hördes nu en grof stämma säga.
’Skaffa en, se här en dukat!” svarade lifknekten. Jag måste hafva en häst,
skall den också tagas från sjelfva hin håle!”
Jag har ingen häst att rida ihjäl och den är mera värd än en dukat," sade
mannen, hvilken var fader till flickan, som vi nyss sett binda not och som nu stod bred-
vid sin fader.
’Ah, far, inte rider den fine herrn ihjäl Pålle, låt honom iå den till låns ’
’Nej!’
”Tag hit hästen, bonde!” röt lifknekten.
’Nej!’
”1 hans majestät konungens namn befaller jag dig det!” fortsatte lifknekten.
”Ha, ha, ha!” skrattade gubben. ”Ni kommer från Kalmar och konungen är här
på Olands andra strand och ändock befaller ni i konungens namn! Ha, ha ba!”
”Skratta inte! Kanske kommer du att sucka sedan. Kom ihåg, att den, som
skrattar sist, skrattar bäst. — Fort hit med hästen.’
’Nej!” svarade fiskaren och gick in i stugan.
Då sprang flickan fram till lifknekten och sade:
”Jag sadlar Pålle. Gå bakom knuten. Om ett par minuter är jag der med hästen.”
Derefter sprang hon bort.
”Förträffligt!’ sade lifknekten till sig sjelf. Det är godt att hafva tur hos qvin-
norna. Hade jag inte haft det, sä hade jag inte fått någon häst nu och ej heller hade
jag stått häi- nu. Den der fagra kammarsnärtan på slottet, hvilken fått ett godt öga till
min ståtliga figur öppnade mitt fängelse, när alla voro upptagna med De la Gardies mot-
tagande. Jag tryckte en kyss på hennes läppar och störtade ut. — Hm. — En ståtlig
karl vet alltid att bana sig väg fram, blott han förstår att använda qvinnohjertan till
gästgifvaregårdar.”
Han drog sig nu bakom knuten och inom kort leddes hästen af fiskarflickan fram
till honom. Han tryckte en dukat i hennes hand och en kyss på hennes läppar, kastade
sig derefter i sadeln, sporrade hästen och red bort i samma stund som den gamle fiskaren kom
ut och fick se honom, hvilken ropade och svor efter honom och slutligen svalkade sin vrede
medelst ett kraftigt slag på sin dotters rödhvita kind.
Med pomp och ståt hade förlofningen mellan Ebba Brahe och Jakob Pontus De
la Gardie firats på Kalmar slott. En biskop hade läst öfver dem och båda bade offent-
ligen svurit hvarandra trohet.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
