Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra må, till ett offer åt ett lifvets högremål* Sjelfva det
begär, som närmast sammanhänger med kärleken och af
många dermed förvexlas, lyder dess välde och det är
derföre, som menniskan nldrig är så oberoende af dess
magt, som i den första kärlekens heliga stunder.
Kärleken är äfven i följd deraf menniskans egentlige
skyrids-engel, under den period af stegrad sinnlighet, som
åtföljer pubertetsutvecklingen. Men ehuru det således väl
egentligen är i ungdomen, som den nu ifrågavarande
utvecklingsformen af kärleken utöfvar sitt välde, saknar
man dock icke exempel af dess seger äfven i en
inog-nare ålder. Kärleken har mer än en gång segrat öfver
den lättsinnige, den utsväfvande, den herrsklystne och den
grymme, och gjort honom, för en tid, om icke for lifvet,
trogen, sedlig, fördragsam och mild. Det berättas om
den Franska revolntionsterrorismens antesignan, den groft
sinnlige, grymme och blodige Dan ton, som först och
mägtigare än alla andra såsom mensklighetens
evangelium förkunnade djerfhetens magt*), att han ej långt
före sin tragiska undergång blef fattad af kärlekens
välde. Då lade sig stormen i den vildes bröst; såväl
vällustens som grymhetens utsväfningar blefvo honom
väm-jeliga och, ehuru för sent, intogs han af önskan att
kanna tjena den mensklighetens högre magt, hvars bud
han förut med så ytterlig fräckhet kränkt. Detta
förunnades honom väl ej, men kärleken förvandlade honom
dock ifrån grymhetens väldigaste verktyg till dess offer,
*) ”Pour les vaincre, pour les atterrer, qne faut il? —De
l’au-dace, encore dc 1’audace, ettoujours de I ’ a u d a ce.” Voro de
märkvärdiga ord. k vilka hans dunderstämma, beledsagad af
larmkloc-kurnas dån uttalade intur den bäfvande Lagstiftande .Församlingen, till
rättfärdigande af de då börjande septcmberniorden. Huru djupt har
ej den tanke, de inneliöllo, sedan ingripit i vår tids historia! Det var
ej blott dcu Lagstiftande Församlingen, som bäfvadc derför, utan
successivt Paris, Frankrike, Europa, Verlden. Har ännu i dag den
gifvit vika för en högre och ädlare ande? eller fortfar ännn tron på
djerfhetens rätt och magt att utgöra tidens starkaste rörelsekraft £
dess verkliga oro, den framtida fridsförstöringens hotfulle och
fruktansvärde härold?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
