- Project Runeberg -  Historieuppfattning : materialistisk och annan /
217

(1944) [MARC] Author: Eli F. Heckscher
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges framgångsrikaste handelsföretag: Ostindiska kompaniet - Företagsform

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRETAGSFORM

217

så många nya befogenheter att ej mycket fattades i
den moderna typen. Men kompaniets betydelselöshet
under denna oktroj gör det i detta fall onödigt att
lämna en detaljerad redogörelse.

Det är dessutom minst sagt ovisst i vad mån
oktro-jernas föreskrifter också kommo att åtlydas; på detta
liksom på nästan alla områden är det omöjligt att
sluta till verkligheten från påbudens innehåll. För
Ostindiska kompaniet kan det i brist på material ej
belysas; men det förehåller sig annorlunda med det år
1786 oktrojerade, sista Västindiska kompaniet, därför
att detta — ensamt bland svenska handelskompanier
— har lämnat efter sig ett rikt, internt arkivmaterial,
däribland direktionsprotokoll. Både oktrojen och —
det likaledes av staten fastställda — reglementet för
detta kompani föreskrevo årliga revisioner och
sammanträden med delägarna, d.v.s. bolagsstämmor,
omedelbart därefter; men det visar sig att revisionerna
aldrig blevo årliga och att man under alla de första
sjutton åren av företagets tillvaro överhuvudtaget
underlät att sammankalla aktieägarna. Huvudparticipanterna
spelade en ganska stor roll inom kompaniet, men de
befunno sig i rörande enighet med direktionen om
olämpligheten av att draga in de övriga delägarna i
handläggningen av några ärenden. De
osäkerhetsmoment som naturligtvis alltid funnos i verksamhetens
framtidsutsikter anfördes som skäl emot
bolagsstämmor, man ville skonsamt undvika att ”besvära
interes-senterne med någre oroande underrättelser” och
menade att ”något bindande skäl för interessenternes
sammankallande icke . . . [vore] för handen” ■— trots
att det var föreskrivet. Först år 1804, då läget för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histuppf/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free