Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En växelryttare under Frihetstiden - III. Peter Westmans manufakturprojekt och dess upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
EN VÄXELRYTTARE UNDER FRIHETSTIDEN
het, så beror det på kontorets handlingssätt i andra
fall. Ty det visade sig vid den stora räfst med kontorets
förvaltning som de segrande mössorna vid 1765/66 års
riksdag genom den dåvarande Handels- och
manufak-turdeputationen företogo, att en mängd andra fall av
svåra försummelser hade lämnats alldeles obeivrade.
I ett av dessa fall gällde det en summa som var nästan
tre gånger så stor som den Westman hade fått; och
medan anläggningarna i detta fall åtminstone hade
kommit till stånd, så saknades det ej andra, visserligen
väsentligt mindre fall, när ingenting hade blivit av men
beloppet likväl aldrig hade återkrävts. Skillnaden mellan
dessa obeivrade missbruk och Westmans försyndelse
var icke tillräckligt stor att förklara en så väldig
skillnad i behandling som den kontoret faktiskt visade; och
man har därför all anledning att söka efter också andra
motiv än de direkt anförda. Om det fanns några på
det partipolitiska planet är svårt att säga, men att en
personlig motsats mellan Kierman och Westman
medverkade ligger det åtminstone mycket nära till hands att
antaga, vare sig den hade sin grund i något sådant
bedrägeri från Kiermans sida som Westman påstod
eller icke.
Av sin ekonomiska ställning vid häktningen gav
Westman en optimistisk framställning, liksom han
naturligtvis värderade den beslagtagna egendomen
högt. Den närmare granskning Manufakturkontoret lät
vidtaga visade emellertid några för honom mycket
karakteristiska resultat. En firma i Marseille där han
påstod sig ha en ganska stor fordran befanns nämligen
till själva sin existens vara okänd för alla, och en
annan firma, i Livorno, där Westman också ansåg sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
