- Project Runeberg -  Historieuppfattning : materialistisk och annan /
307

(1944) [MARC] Author: Eli F. Heckscher
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska penningväsendets öden - Sveriges penninghistoria - Pappersmyntfoten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSMYNTFOTEN

307

Redan det föregående har visat att oinlösligheten
under Frihetstiden mottogs på helt annat sätt än
motsvarande företeelse på 1660-talet. Vid den tidigare
tidpunkten blev man så förskräckt över händelsen, att
sedelutgivningen alldeles avbröts för ett halvsekel
framåt, banken fick gå i konkurs, och dess ledare
ställdes under åtal. Under Frihetstiden kom det däremot ej
alls i fråga annat än att verksamheten skulle fortfara
på det oinlösliga sedelmyntets grundval. Å andra sidan
avveko uppfattning och handlingssätt under
Frihetstiden såtillvida också från de nutida, att oinlösligheten
allmänt ansågs vara av ondo och att man önskade
snarast möjligt återvända till en metallisk myntfot.
Först mot 1700-talets slut framträdde det i litteraturen
enstaka, ganska flitigt debatterade men mycket litet
auktoritativa yrkanden på pappersmyntfot som normal
grundval för penningväsendet.

Eljest gällde meningsskiljaktigheten endast detsamma
som i vår egen tid på 1920-talet, nämligen valet mellan
kursens sänkning till den antagna gamla pariteten,
36 mark, eller en ”myntrealisation” som mer eller
mindre motsvarade rådande kurs, vanligen 72 mark,
d.v.s. dubbelt så mycket som den antagna gamla
pariteten, en nedskrivning av dalervalutan mot riksdaler
till hälften. Sedan mössornas försök fullständigt hade
misslyckats, var det givet att det senare alternativet
skulle få alltmer vind i seglen. Efter Gustaf III :s
stats-välvning 1772 inriktade hans förste och ojämförligt
mest betydande finansminister Liljencrantz från
början sina ansträngningar på inlösning till 72 marks kurs
och nådde sitt mål genom myntrealisationen 1776/77.
Redan på förhand hade kopparmyntfotens avskaffande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histuppf/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free