Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Pistolsmedens dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ära för sin egen person. Han hade begagnat hvarje till-
fälle att ådagalägga sin tapperhet och det utan att en enda
gång ha blifyit sårad.
Han gaf svärdfejaren nya bevis på sin tacksamhet utan
att likväl någonsin af honom kunna erhålla upplysning om
hemligheten i konsten att göra sig »hård.»
Att utröna denna hemlighet medelst värjknappens öpp-
nande syntes honom vara ett allt för vådligt företag, emedan
svärdfejaren hade ånyo försäkrat honom, att han då skulle
upphöra att vara »hård.» Man kunde ju inte veta, om inte
Danmark ännu en gång skulle blifva inblandad i religionskri-
get i Tyskland och svärdfejaren tycktes inte vara hågad att
förnya sin konst.
A. fruktade dessutom denne mans ovänskap alltför
mycket för att våga detta företag, helst han mycket väl visste,
att han hade mindre sin tapperhet än sin värjas egenskaper
att tacka för sin ryktbarhet.
För att icke hos någon annan människa väcka begär till
detta härliga vapen, hade han aldrig omtalat, att han var
osårbar.
Han besegrade därför sin nyfikenhet.
Men sedan svärdfejaren dött och A. själf erhållit ett äro-
fullt afsked, trodde han sig kunna utan vidare betänkande
öppna värjknappen, icke blott för att omsider få tillfredsställa
sin nyfikenhet utan äfven för att själf kunna upptäcka hemlig-
heten af att göra sig hård.
Men då han öppnade värjknappen, fann han där inom
ingenting annat än en papperslapp, på hvilken stod skrifvet:
»Var tapper och försvara dig, kruka!»
Denna upplösning var öfverraskande nog.
A. insåg nu visserligen, att härdandet endast var ett be-
drägeri och bestod i inbillningen. Han var emellertid mycket
nöjd med svärdfejaren, som medelst sin föregifna konst hade
fört honom till tapperhet. Han var öfvertygad om, att han
utan sitt förtroende till värjans magiska kraft aldrig skulle ha
kämpat som en tapper krigare. - Han instämde numera själf
i svärdfejarens mening, att intet bättre medel fanns att göra
sig »hård» i krig än att vara tapper och försvara sig, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
