Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIV. Rekognosceringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 38i -
Baner hade med de 8,000 man, som blifvit honom gifna
till kurfurstendömet Sachsens beskydd, intagit Halberstadt och
tvungit de kejserliga, som åter fattat fast fot inom Magdeburgs
ruiner, att öfvergifva dessa och uppsöka Wallenstein vid Weser,
dit han efter ett försök att sätta skräck i den braunschweigska
kretsen blifvit tillbakavisad af hertigen af Liineburg.
Kurfursten af Sachsen hade verkligen fogat sig efter sin
mäktige bundtförvants vilja och sändt en armé under Arnim
till Lausitz.
Det var dock icke hans afsigt att hårdt ansätta kejsaren.
Tillys infall i Sachsen hade förbittrat kurfursten och han
hade därför sökt svenskarnes bistånd.
Nu, då Gustaf Adolf lät hylla sig öfver allt i Franken så-
som konung, vaknade kurfurste Georgs gamla afund och hat
mot denne och han sökte åter försona sig med kejsaren och ligan.
Arnim inledde också underhandlingar därom, samtidigt
med att han ryckte fram; och de kejserliga, som kort förut
under Tiefenback företagit ströftåg emot Sachsen, veko på kej-
sarens befallning undan.
Sachsarne intogo utan motstånd Tetschen, Aussig och
Leutmeritz och själfva Prag föll i deras händer.
En del af den förjagade protestantiska adeln återvände
och tog åter sina förlorade egendomar i besittning. Äfven
gamle grefve Thurn återkom till Prag och lät högtidligen be-
grafva de sedan tolf år tillbaka afrättades hufvuden, hvilka ännu
befunnos uppsatta.
Den lutherska gudstjänsten återupprättades och allmogen
reste sig flerestädes mot sina nya herrar och de katolska prä-
sterna.
Men både kurfursten och Arnim vaktade sig för att fram-
kalla eller befordra någon allmän resning och den senare un-
derhöll genom Wallenstein en oafbruten underhandling med
kejsaren.
Arnim lade intet hinder i vägen för Wallensteins rust-
ningar; och fred hade redan nu kunnat bemedlas mellan kej-
saren och kurfursten, om icke den förre hyst alltför stort
misstroende till den senares vankelmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
