Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej fordra, att jag skall döda en sådan konung. Patern har
misstagit sig!
- Jag blef allt mera fästad vid de svenska krigarne, jag
lärde mig afguda min husbonde och en önskan vaknade hos
mig att få komma till Sverige, att få bo i det land, som fostrar
sådana män och som äger en sådan konung. Jag hörde de
svenska gudstjänsterna, hvilka voro imponerande i all sin enkel-
het; mitt radband blef mig likgiltigt och nästan omedvetet
stämde jag in med i den härliga under trumhvirflar sjungna
koralen:
»Vår Gud är oss en väldig borg»,
hvarjämte jag lärde mig sjunga:
»Förfäras ej du lilla hop»,
hvilken sång man sagt mig, att ers majestät själf sammansatt.
- Fortsätt!
- En dag kom in i lägret i Werben en bonde, hvilken
hade matvaror att sälja. - Jag kände väl igen den bonden. -
Det var pater Myosotis, som förklädt sig. - Jag förstod, hvad
han ville och jag darrade.
- Vidare!
- Han uppsökte mig och påminde mig om min skyldighet
att tjena den heliga jungfrun . " .
- Nå?
- Jag afvisade honom . . .
- Vidare!
- Den till bonde förklädde patern sökte då döda mig
och utan tvifvel skulle han lyckats däri, om ej min husbonde,
ryttmästare Frisk, kommit mig till hjälp.
- Och munken!
- Han försvann.
- Hvad vill det säga, ryttmästare Frisk. Tillåter ni en
lönmördare, som till och med i sin gördel bär en dolk, slipad
för en konungs bröst, undkomma.
- Ers majestät, svarade Carl Frisk. Smidigare än en
orm slingrade sig munken bort och kunde aldrig återfinnas.
Mitt folk sökte förgäfves. Han var borta.
Kungen tycktes missnöjd och gick ett par slag i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
