Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vände sig till Lassaile. Såsom svar sände han kommittéen
en skrifvelse af den i mars 1863. Han säger häri, att
det första arbetarne hade att göra vore att sammansluta
sig till ett själfständigt politiskt arbetarparti; det liberala
partiet saknade förmåga att främja arbetarnes sak. Hvad
det i synnerhet gällde för dem vore att förbättra sina
villkor; men härtill behöfde de en politisk maktställning.
Näringsfrihet, frihandel, sparkassor, sjuk- och hjälpkassor,
förskotts- och konsumtionsföreningar, sådana som de,
hvilka åstadkommits under ledning af Schultze-Delitzsch,
innebure, menade Lassaile, ingen verklig eller varaktig
hjälp. Hvad särskildt angick konsumtionsföreningarna,
hvilkas syfte var att skaffa medlemmarne billiga och goda
nödvändighetsartiklar, skulle de i verkligheten endast
bidraga till att minska lönerna; ty »järnlagen» skulle göra
sig gällande och med tillhjälp af de billigare
konsumtionsartiklarna ytterligare nedtrycka lönen.
Arbetsklassens nödställda belägenhet kunde enligt
Lassaile endast afhjälpas genom arbetarassociationer för en
fabriksmässig storproduktion. Arbetsklassen måste blifva
sin egen entreprenör; då behöfdes icke som mellanhand
någon kapitalist eller fabrikant, som droge till sig vinsten,
utan denna tillfölle helt och hållet arbetaren själf. Vägen
för arbetsklassen till detta mål går icke genom blott och
bart privata produktionsföreningar; sådana försök slutade
alltid med ett återfall i kapitalets tjänst. Det är blott
staten, som kan hjälpa arbetsklassen i dess helhet; ty staten
har öfver hufvud att hjälpa oA främja hvarje
framåtskridande. Därför har staten tagit i sin hand att anlägga och
sköta järnvägar, kanaler, telegrafer, i detta syfte
exproprierar staten privat egendom och lämnar ofantliga bidrag
till nya anläggningar. Hvarför skulle då icke staten också
kunna gifva arbetarne förskott eller bidrag till stiftandet
af produktionsföreningar, som skulle ledas af arbetarne
själfva, och af hvilkas vinst hvarje arbetare finge sin
andel? Med 60 å 70 millioner kr., menar Lassaile, skulle
man kunna skaffa 100,000 arbetare nödigt industriellt
kapital; med tillhjälp häraf skulle, efter någon tids förlopp,
nationen komma att bestå uteslutande af
arbetare-kapitalister i stället för såsom nu af arbetare och kapitalister,
hvilka stå såsom fiender gent emot hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
