Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har genom stöld förlorat rätten till den jord, som af
naturen skänkts ät alla, genom stöld hafva de stora
industrikonungarna fråntagit de arbetande klasserna frukten af
deras arbete.* (Jfr Proudhon: »Egendom är stöld».)
I en annan redaktionsartikel i n:r 42 samma år:
»Jord, luft, ljus, vatten äro naturens gåfvor och kunna
icke vara den enskildes privategendom. Hvaije människa
har naturlig rätt att tillägna sig dem, men den rätt, som
nutidens civiliserade samhälle förbehållit arbetaren, består
hufvudsakligen i rätten att svälta ihjäl, i rätten för dem
själfva och deras barn att uppväxa i kroppsligt och
andligt förtryck.»
I n:r 75: »Arbetarne äro de, som upprätthålla staten,
som måste skapa allt, som behöfves för samhällets och
individernas tillvaro och bekvämlighet; och dock är
arbetet ställdt i beroende af ett litet antal indirider, som
hafva makten öfver alla de andra.»
På frågan: »Äro egendomsinnehafvare nödvändiga:
svaras i n:r 37 för 1884 efter en holländsk tidning:
»Nej, de äro skadliga; de äro en tunga för samhället
genom omkostnaderna för deras tillvaro. Han är ett
ogräs, en parasit.»
På ett annat ställe heter det: »Öfverflödets yngel
göder sig i en vällefnad, som är lika förmäten genom sin
immoralitet som genom sin orättvisa.»
I n:r 81 för 1885 insinueras, att lonmördame Hödel
och Nobeling voro köpta af Bismarcks vän,
hofpredi-kanten Stöcker, för mordförsöken på den gamle kejsar
Vilhelm.
I n:r 38 för 1886 kallas efter ett citat ur Heine
hvarje rik man för »en Judas», och i n:r 47 för samma
år heter det i »et Alvorsord» från redaktionen: »Måsten
I icke krypa och ställa er in hos edra herrar och
principaler för att icke få afsked? Hur ofta måsten I icke
smickra dem och visa dem ett leende ansikte, på samma
gång I i edert innersta känden den starkaste lust att
krossa dem!»
På ett möte i Kristiania arbetaräamfund d. 27
november 1888 sade en talare (efter Aftenpostens referat):
»Likasom ett lejon, när det blir riktigt hungrigt, kastar
sig öfver sin herre, så kunde också arbetarne göra; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
