Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållanden, person- och förmögenhetsrätten. Medan den
gamla hedniska världen försvarade slafveriet såsom en
laglig institution och gaf ägaren makt öfver trälens lif
och död, heter det i Moses’ lag (3 Mos. 25, 42): »Fört}’
de äro mina tjänare, dem jag utur Egypti land fört
haf-ver; ty skall man icke sälja dem efter trälars sätt.»
I spetsen för den judiska förmögenhetsrätten står
den grundsatsen: Jchova är hela landets ägare; det gifves
därför ingen egentligen mänsklig ägare, landet är Herrens;
alla israeliter äro således blott främlingar och gäster i
hans iand. Däraf följde, att de icke kunde sälja själfva
landet utan blott grödan, och äfven denna blott för en
bestämd tid. Efter 50 är återgick all jordegendom till
de ursprungliga ägarne, till hvilka Jehova själf hade
utdelat den. .
Häri är den grundsats uttalad, att i Guds rike hvarje
människa är blott en hushållare med anförtrodt gods, för
hvilket hon har att aflägga räkenskap.
Det är dock så långt ifrån meningen att härmed
upphäfva egendomsrätten i allmän och vanlig mening, att
hela den Heliga skrift tvärt om på det otvetydigaste och
bestämdaste betonar dess okränkbarhet och omgärdar
den både med timliga och eviga straff. Ja, det heter
till och med i de två sista buden, att du icke en gång
i ditt hjärta skall begära din nästas hus eller något af
hvad honom tillhör.
De gammaltestamentliga bestämmelserna, att jorden
hvart sjunde år skulle hvila, och att det, som under detta
år växte af sig själft, skulle tillhöra de fattiga och markens
vilda djur, skulle påminna israeliten om att äfven dessa
mänsklighetens och naturens styfbarn äro Guds skapelser
och föremål för hans kärleksfulla omsorg. De innehålla
dessutom den sköna och äkta religiösa tanken, att det
återstår Guds folk en hvila, att vi här nere blott äro
gäster och främlingar, blott äro på genomresa till himmeln,
vårt rätta hem. — Under dagarnas och årens äflan och
växling skulle där finnas stilla hvilotider, då israeliten
kunde sänka sig ned i betraktelsen af evighetens
oföränderlighet; i denna hvila skulle också naturen taga del,
ty äfven »hela skapelsen suckar och ängslas allt intill nu»
— för människans skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
