Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rike påtvingas ingen; om man vill tillhöra det eller icke,
står hvar och en fritt.
Men då gäller det också: i samma utsträckning och
i samma grad, som människorna äro genomträngda af
kristendomens ande och lif, är äfven det sociala problemet
löst, hvarken mer eller mindre. Vore alla människor
kristna, då skulle alla bedja: Gif oss i dag vårt dagliga
bröd! Och då skulle också alla få sitt dagliga bröd:
ty den, som har lärt oss att så bedja, han skall också
hålla, hvad han lofvar. Vore alla människor kristna, då
skulle där öfver hvarje enskilds lif stå denna inskrift: Bed
oeh arbeta! — då skulle arbetet i vårt anletes svett,
ursprungligen ett straff, vara icke en rättighet — ett Guds
barn pockar aldrig på någon rättighet — utan en nåd, ja
en välsignelse; om vi än mången gång måste så med tårar,
den dag skall dock komma, då vi skola skörda med fröjderop.
Men nu äro icke alla människor kristna, och den
tid skall aldrig, aldrig komma, när alla blifva det. Det
ord, som yttrades i begynnelsen: Den porten är trång,
och den vägen är smal, som förer till lifvet, och få äro
de, som finna den — det ordet gäller ännu. I det
Herren ser ut öfver tiderna, utbrister han med outsäglig
smärta: När Människones Son varder återkommande, skall
han då finna tro på jorden?
Så länge världen står, skall det därför finnas synd
och last och därför också i särskild mening själfförvållad
nöd och elände, som ofta icke vill låta sig hjälpas och
som därför icke heller kan hjälpas, ehuru den kristliga
kärleken aldrig förtröttas af att utsträcka sin hand äfven
efter den, ifall det skulle lyckas att rycka en och annan
som en brand ur elden.
Men kärleken och barmhärtigheten upphäfva icke
rättfärdigheten. Kristendomen har ingen själsfrändskap
med vår tids klemighet med förbrytare eller dess
sötsliskiga filantropi. Den kräfver med orubblig fasthet,
att den hederlige, arbetsamme medborgaren njuter skydd
för sin lagliga egendom och sitt lagliga förvärf. Den
fordrar, att samhället värnas mot tjufven, bedragaren,
vålds verkaren, dagdrifvaren, uppviglaren, drinkaren och
den tygellösa lättsinnighet och fräckhet, som utsuger
samhällets märg och vill lefva på dess bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
