Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smaka på en liten bundt gräs, afsvedde ångan
från deras näsborrar plötsligen det friska
fodret, förr än det ännu hade kommit ned i
svalget på dem. Jag kan icke förstå huru det hade
lyckats för dem att bibehålla deras sorgliga
tillvaro. Men från denna stunden utslungade
de aldrig mera lågor och svafvelångor; deras
andedrägt var likaså ren som den första, den
bästa qvigas.
Sedan Jason sakta hade kliat dem på
huf-vudet, följde han Medea in i krigsgudens lund.
Der höjde sig århundraden gamla ekar;
skuggan som de kastade var så tät, att strålarna
från nattens stjerna icke förmådde genomtränga
denna heliga inhägnads eviga mörker, endast
här och der föll ett svagt ljus på den med
vissna löf beströdda jorden, eller vinden skilde
då och då de tätt sammanvuxna grenarna.
Jason begagnade sig af detta tillfälle till att icke
helt och hållet glömma bort himmelens färg;
ty han kunde annars hafva föreställt sig att
det icke mera vore någon himmel öfver hans
hufvud, så fullständigt var mörkret. Sedan de
hade inträngt allt djupare och djupare i de mörka
krokvägarna tryckte Medea hans hand.
“Ser du någonting der borta?“ sade hon tili
honom. Emellan ekarne med de jättelika och
majestätiska grenarna strålade en skimrande
ljuspunkt, helt annorlunda lysande än om det
hade varit en verkan af månljuset. Denna glans
utgick ifrån ett föremål, hvilket var upphängdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
