Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 111 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elt afgrundskri af ursinnig harm: skulle denne ende
svensk göra slut på trettio kejserliga soldater!

Och ringen trängde samman. Och efter ännu några
goda hugg var Benranglet klämd mellan sköldarna, så hårdt
att han icke förmådde lyfta ett finger. Och de bakbundo
honom, de öfvermäktiga filistéerna; de togo hans värja, hans
kraft ifrån honom; och kvinnorna, kavaljerernas damer,
stucko med sina spetsiga dolkar hans kropp.

Och hånet log och jubelropen skallade: Viktoria! . . .
Andtligen hade man titanen i sitt våld!



Och i triumf, fast som ett kedjelagt lejon, fördes
Benranglet bort för att förevisas folket.

Genom en liten däld gick färden. Oktobersolen lyste
vänligt och blidt på höstens rödgyllne färgglans. Luften
var genomskinligt klar, kyligt frisk, och det var en ovanligt
vacker morgon.

Damerna och äfventyrsriddarne voro uppsluppet glada
öfver den lyckade fångsten. Visserligen hade två af
svenskarne undkommit, men två voro i säkert förvar i
förrådskällaren i värdshuset, och den förnämste af dem, den
väldige, för hvilkens tunga pamp så mången god kejserlig
soldat darrat, då han mött den i högsta hugg i stridens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>