Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Envig mellan Hektor och Ajas. De fallnas begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne blef fälld af Lykurgos med svek och icke med styrka
uti en hålväg trång, där hans klubba af järn mot fördärfvet
ej kunde värja hans lif, ty Lykurgos kom honom, i förväg,
rände sitt spjut i hans lif, så att fallen han låg uppå ryggen,
och tog hans rustning, en skänk af den kopparväpnade Ares;
denna därefter beständigt han bar uti härnadens tummel.
Men då Lykurgos var själf blifven gammal och grå uti hallen,
gaf han sin älskade sven Ereuthalion hela sin rustning.
Väpnad i denna han manade ut våra ypperste kämpar;
men de betogos af skälfvande skräck, och sig vågade ingen;
mig däremot mitt dristiga mod med sin vanliga djärfhet
dref till att pröfva en dust, fast den yngste jag Var af dem alla.
Alltså med honom jag stred, och Athene beskärde mig segern
denne den starkaste visst och den längste af kämpar jag fällde,
ja, där han låg, han vidunderlig var så till längden som bredden.
Vore blott ännu jag ung och min styrka densamma som fordom»
genast då funne sin man den store och strålande Hektor.
Men ibland eder, de ypperste män ifrån hela Achaia,
finns ej en enda, som brinner af lust att gå fram emot Hektor.»
Sår den gamle med harm. Då reste sig nio inalles.
Långt före alla sprang upp härskarornas drott Agamemnon
och Diomedes därnäst, den väldige sonen af Tydeus;
därpå Ajanterna två, iklädda den stormande kraften;
näst efter dessa Idomeneus kom och Idoinenieus’ stridsbror,
hjälten Meriones, väldig och stark som den mordiske krigsgud;
fram1 steg Eurypylos ock, Euaimions lysande telning;
slutligen Thoas, xlndraimons son, och den ädle Ulysses:
dessa nu ville enhvar gå i kamp mot den strålande Hektor.
Tog då till orda igen vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Kasten nu samtliga lott om hvem ock skall den lycklige
blifva!
Ty till en hugnad blifva han skall för achaiernas söner,
och han skall blifva jämväl för sitt eget hjärta till hugnad,
därest han slipper tillbaks från den vilda och mördande kampen.»
Så var hans ord, och på hvar sin lott de nu satte sitt märke
och i Atrid Agamemnons hjälm dem kastade sedan.
Folket till gudarne bad med högt upplyftade händer,
och så talade mången därvid och såg upp emot himlen:
»Zieus Allfader, må Ajas den få eller också Tydiden
eller ock konungen själf öfver gulduppfyllda Mykene!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
