Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Gudarnes kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och där timade i nu, att till kamp mot drotten Poseidon
Foibos Apollo steg fram med de vingade pilar i handen,
medan mot Ares steg fram strålögda gudinnan Athene
och mot Hera steg Artemis fram, som åt gyllene sländan
glades och pilar och larmande jakt, Fjärrskjutarens syster.
Räddaren Hermes, välsignelsens gud, gick fram emot Leto,
och mot Hefaistos bröt fram djuphvirflande, mäktiga strömmen,
Xanthos af gudarne nämnd, men af människor kallad Ska-
mandros.
Så voro gudar mot gudar i strid. Men den snabbe Achilles
brann framför allt af begär att i drabbningen mötas med
Hektor,
Priamossonen, hvars blod han fikade efter att gifva
Åres att läska sig med, sköldbärande krigareguden.
Rakt mot Peliden likväl nu folkupphetsaren Foibos
eggade hjälten Aeneas åstad och mod honom ingöt,
medan han rösten tog an af Priamossonen Lykaon;
honom var alldeles lik Zeussonen Apollo och sade:
»Säg, Aeneas, du troiske drott, hvad blef det af hotet,
som du lät falla en gång bland troernas förstår vid bägarn,
att du till envigeskamp skulle gå mot Peliden Achilles?»
Honom Aeneas då svarade strax och talte och sade:
»Priamos’ son, hur kan du väl mig, då jag icke är hågad,
mana till slikt som att mötas i kamp med den käcke Peliden?
Icke för första gången i dag jag den snabbe Achilles
skulle då möta, ty redan en gång han mig jagat från Ida
ner med sin lans, då han överföll våra betande hjordar
och tog Lyrnessos och Pedasos in, men jag själf af Kronion
räddades undan, som skänkte mig kraft och smidiga knäveck.
Eljest jag hade förgjorts af Achilles’ hand och Athenes,
hvilken gick före med segrande hjälp och förmanade hjälten
att med sin kopparlans förgöra leleger och troer.
Därför må aldrig en man sig fördrista till kamp mot Achilles.
Honom står jämt en af gudarne bi och beskyddar mot döden;
därtill så flyger hans glafven så rakt och ej stannar i farten,
innan den »fastnar i fiendens kropp. Men ville en gudom
jämna i striden vår lott, ej skulle han lätt mig besegra,
skröte han ock att från hufvud till fot vara skapad af koppar.»
Honom då svarade sonen af Zeus, den höge Apollo:
»Hjälte, så bed äfven du till de alltid varande gudar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
