Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 231 a
en trappa upp hos expeditionssekreterarens värd¬
folk; när man kom ned derifrån voro alla arrange¬
manger för spektaklet borttagna, och salen iord¬
ningstäld till dans.
»Ni får icke fara ännu,» sade baronen, då
han såg Carolines ängsliga blickar på klockan.
»Jag måste,» svarade hon matt och dröm¬
mande, liksom hade hon uttalat ord, hvilka lågo
förvarade i hennes minne, men som hon sjelf i
detta ögonblick knappast förstod.
Han bjöd henne sin arm och förde henne in
i Adéles boudoir, — skild från de öfriga rummen
genom en liten gång och tvenne dörrdraperier,
hvilkas tjocka tyg dämpade sorlet från de pratande
rösterna derute. Hon såg sig hastigt omkring,
gjorde en omärklig rörelse, liksom för att draga
sin arm ur hans, men följde honom sedan.
Derinne var det ensamt och halfskumt. Denna
ensamhet midt i bullret omkring dem, grep dem
begge med en plötslig, oemotståndlig tjusning. I
ena hörnet af rummet stod en chaiselongue, och
bakom den var ordnad en grupp af bladväxter,
belyst af en matt brinnande lampa, det enda ljuset
i rummet. Caroline satte sig der. En akasiegren
föll ned öfver hennes hufvud och beskuggade lätt
det fina ansigtet, som i den dämpade belysningen
och under intryck af hennes häftiga sinnesrörelse,
blef ännu mera intagande och ungdomligt än
vanligt.
Äfven han satte sig ned, på kanten af soffan,
till hälften knäböjande framför henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
