Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 / 85 (1881) With: Emil Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De äldsta Statsutskotten

och beskattningsrätten på deras tid.

af

E. T. MONTAN.

——

Då 1772 års Regeringsform (i 2 §) gifver gällande kraft
vid sin sida åt Landslagens Konungabalk, men (i 39 §)
förklarar alla andra från år 1680 såsom grundlag ansedda
stadgar (utom privilegier) »afskaffade och förkastade», så erkänner
den dermed »svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta»,
men icke den utveckling, som frihetstidens grundlagsstiftning
med ledning af förut vunnen erfarenhet gifvit åt denna rätt.

Anda till 1719 innebar beskattningsrätten icke någon magt
att fastställa och kontrollera statens utgifter. I enlighet
dermed är ock den beskattningsrätt, som 1772 års Regeringsform
tillerkänner Riksens Ständer, hufvudsakligen inskränkt till en
skattebevillningsrätt. I olikhet med frihetstidens grundlagar
medgifver den folkets representanter ingen rätt att bestämma
statsmedlens användning, icke heller någon verklig kontrollerande
magt öfver styrelsen. Och äfven bevillningsrätten var enligt 1772
års R. F. ofullständig och framför allt icke omgärdad af
tillräckliga’ garantier.

Rådet tillsattes af och var ansvarigt för »konungen allena»;
denne var i allmänhet icke ens förbunden att inhemta dess råd.
Äfven kollegierna voro »konungen allena ansvariga»; och »inga
andra protokoll än de som rörde de ärenden, hvilka K. Maj:t
med Riksens ständer öfvervägt, kunde af dem äskas eller till
dem öfverlemnas». (§§ 4, 12, 32, 49).

Ständerna egde att sammankomma endast då de af
konungen kallades. 5 § i 1720 års R.F. stadgade att »K. Maj:t
icke egde pålägga några krigshjelper, gärder, tullar, utskrifningar
och andra afgifter utan Riksens Ständers vetskap, fria vilja och
samtycke». 45 § i 1772 års R.F. innehåller samma stadgande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>