Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så måste han le åt sin egen tankspriddhet, det
var ju modern, som hette Agathe. Hvad månne
flickan kunde heta?
Han lät ett par dagar gå förbi och begaf sig
därefter till Lutternsgatan 27. Han gick öfver en
mörk, smutsig gård, kom in i en trång förstuga,
upptäckte ett liknande tryckt kort, som det han
själf hade erhållit, fastspikadt på en dörr, och
knackade på. Det dröjde några ögonblick, så
öppnades dörren, och hans svägerska stod på
tröskeln.
Han kände icke igen henne med detsamma,
kanske till följd af den olika klädseln. Då han
sist såg henne, var hon klädd i svart; nu däremot
i hvit tröja med ärmarna uppkaflade öfver
armbågen. Hon såg också mycket bättre ut än sist,
då hon var blek och förstörd af nattvak och sorg;
nu hade hon en hög färg på kinderna, nästan
som om hon hade rodnat; men det var nog bara
af värmen och arbetet.
Hon kände icke heller igen honom, förr än
han sade sitt namn. Då log hon igenkännande
och bad honom stiga in.
Det var ett litet rum, med hvita gardiner, hvita
öfverdrag på stolarna, ett strykbräde framme vid
fönstret, och framför kakelugnen en kamin med
ett par strykjärn på. Det var mycket varmt
därinne, men en behaglig, något fuktig värme, som
gjorde ett intryck af renhet.
Svägerskan bjöd Agathon sitta ner och satte
sig också, i det hon drog ner ärmarna. Då märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
