Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden. Något var det dock som var olika, något
som han icke förstod, icke kunde få fasta på, och
detta ökade ännu mer hans förbittring. Det
föreföll honom nästan, som om hon ansåg sig göra
honom en glädje, som om hon väntade på att han
skulle berömma henne.
Och detta nu, just nu, då han velat för alltid
göra henne till sin!
De hade kommit ifrån den allmänna
promenaden och följde nu en gångstig som slingrade sig
fram öfver klipporna. Hon hade varit tyst en
stund, men så åter börjat att prata, utan att låta
afskräcka sig af hans korta, enstafviga svar. Hon
berättade om en segelfärd som hon företagit för
några dagar sedan; han hörde tankspridt på och
det enda han egentligen uppfattade var, när hon
gjorde anmärkningar, reflektioner och omdömen,
som voro honom främmande. Men fast han aldrig
helt såg på henne, visste han dock, hörde på hennes
röst, att det gamla, tjusande leendet var på
hennes mun.
Gångstigen bar åter nedåt, ned till stranden, —
vågorna klingade metalliskt mot stenarna, den lätta
middagsbrisen kom med frisk sälta ut ifrån hafvet.
Han såg upp, — de hade höga klippor rundt
omkring sig, — ingen människa syntes till, — de
voro ensamma.
Då stannade han och afbröt henne midt i
berättelsen.
»Jag vill tala med er,» sade han kort och
befallande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
