Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något tvifvel därom i hans sinne. Hon älskade
honom, — och del var därför hon var så
förändrad. Men han förstod icke sammanhanget mellan
det ena och det andra, — det gick rundt för
honom, alla hans begrepp voro kastade huller om
buller som af en våldsam stöt.
Han satte sig ned på en sten, tog hufvudet
mellan sina händer och försökte samla sina tankar.
I mörkret skymtade dock som ett aflägset ljus, och
han försökte samla alla sina själskrafter på att
hålla detta i sikte, icke förlora det ett ögonblick
för att kanske förlora det för alltid.
Så mindes han, — det var en gång, under
ett af deras samtal denna sommar, som hon hade
sagt, i hvad sammanhang påminde han sig nu icke:
»Jag undrar, när människorna skola komma
så långt att kärlek blir detsamma som frihet.»
Han upprepade dessa ord gång på gång, så
såg han hennes ansikte framför sig, såsom det
varit, då hon sade dem, — och nu förstod han
på en gång, plötsligt och fullständigt.
Hon älskade honom och det var därför hon
funnit kraft att återvinna sig själf, sådan hon var,
innan lifvet förstört henne. I hennes sena kärlek
hade hennes ungdom, hennes stolthet och
spänstighet åter vaknat upp, och det var detta, hennes
eget, verkliga jag, som hon velat bevara åt honom
— just därför att hon älskade honom.
Alltjämt såg han hennes ansikte framför sig
och lyst af ett nytt ljus, tyckte han sig läsa i hennes
tankar och förstå ändtligen, fullt och helt förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
