Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärna med att hitta på utvägar för att ställa
svårigheterna till rätta. Men så föll det mig i ögonen,
att de utvägar som jag — opartiske — hittade på,
aldrig kommo till användning, utan snarare med
en viss sorgfällighet undvekos, att man planterade
mig där som skiljedomare bara för att kunna gå
omkring mig och förlikas på min rygg, utan att
jag ens hade glädjen af att få vara med därom.
Man använde mig helt enkelt som en
förevändning, man var trött vid den gagnlösa tvisten och
längtade efter att försonas, men man skämdes för
att gå rätt på sak och ville ha något att maskera
försoningen med. Nå, då tog man tag på den
opartiske, framställde — genom honom — sina
slutpåståenden för hvarandra, bevisade — genom
honom — för sista gången att man hade rätt och
aldrig kunde få annat än rätt, lassade så af sig
hela den olösliga tvisten på honom, och lät honom
bråka sin hjärna därmed, medan man själf tog
en omväg, möttes på annan mark och helt
vänligt språkade om andra saker. De gåfvo mig bara
de knutar att lösa, som de själfva bråkat sig trötta
på, och för hvilkas lösning de förlorat allt
intresse; ’se så, du är opartisk, nu kan du roa dig
med den en stund f och så gingo de gladeligen
och trasslade till några knutar på annat håll.
»Och icke nog med det, jag märkte också att
det följde en viss missaktning med detla anseende
för opartiskhet, jag märkte att när det var något,
som riktigt låg en om hjärtat, så gick man hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
