Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
person. Och hvad jag lade märke till var, att de
unga tu icke en enda gång talade med hvarandra
direkt, utan alltid genom mig, ja icke ens sågo
på hvarandra direkt, utan sågo på hvarandra
genom mig. Möttes deras blickar oförhappandes
någon gång, så gledo de hastigt åt sidan. Men
riktades de på mig, glödde de af en bunden värme,
som nästan generade mig. Jag var liksom det
medium, i hvilket deras hjärtans elektriska
strömmar kunde mötas och sammansmälta; möttes de
utom mig, så uppstod det ögonblickligen en
repul-sion. Jag har aldrig i mitt lif blifvit så smickrad
i min fåfänga som den dagen, känt mig så
oumbärlig för tvenne människor, och ändå gick jag
på kvällen och lade mig med en känsla af
missbelåtenhet, nästan förödmjukelse, och dessutom
var jag så laddad med elektricitet, att jag icke
kunde somna förr än långt fram på morgonen.
»Den följande dagen var situationen något
förändrad. Det var fortfarande mycket elektricitet i
luften, men i stället för att som föregående dag
mötas med mig som medium, uppstod det
oupphörliga repulsioner utom mig. Eller, med andra
ord: de voro icke längre så vänliga mot mig utan
snarare en smula ovänliga mot hvarandra. Det
kom små stickord, antydningar om något som blott
de visste, det var en viss retlighet i rösterna, en
viss nervositet i blickarna, och mediet, det vill
säga jag, tycktes stundom vara en smula i vägen.
Jag försökte hålla god min, men inom mig
undrade jag, livad allt detta skulle betyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
