Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spår af det forna grollet tycktes vara bortblåst.
Men han blef allt mörkare och artigare.
»Till slut hade hans artighet nått en sådan
höjd, att jag insåg att jag måste resa. Ställningen
blef ohållbar och det kunde sluta illa. På aftonen
af den fjärde dagen tillkännagaf jag, att jag måste
fara tidigt morgonen därpå. Min väns artiga
invändningar gjorde icke något intryck på mig,
svårare var det att hålla stånd mot värdinnans,
men jag hade nu en gång fattat mitt beslut och
lät icke öfvertala mig.
»Och så for jag då den följande morgonen.
Min vän var uppe för att följa mig till båten,
men bad mig ursäkta hans fru att hon blef
liggande, hon hade en smula migrän. Jag såg på
hans panna och i hans blick spåren af en stormig
natt. Hans artighet var förintande, och det var
en riktig lättnad, då jag ändtligen kommit om
bord på båten och vinkat honom ett sista farväl.
Han svängde sig om på klacken och gick upp
mot stugan. Nu bryter det löstl tänkte jag med
ett försök att se det hela humoristiskt, som dock
icke riktigt ville lyckas. Jag var i misshumör
flere dagar.
»En vecka därefter kommer min vän upp till
mig med ett strålande ansikte, omfamnar mig och
vill partout ha mig med sig ut på landet igen.
Jag nekar, tämligen häpen öfver förändringen och
utan att förstå hvad den kan betyda. Han
envisas, hoppas att jag icke är stött öfver att han
visade sig litet kall mot mig sist, men det var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
