Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den följande tiden hände det allt
emellanåt att Jan Jansson kom fram med det där talet
om, att han väl rakt åf fick lof att bygga en ny
stuga, och det icke blott till gumman sin, utan till
hvem som ville höra på. Den gamla dugde ju
knappt till att bo i längre, gumman hade blifvit
rent förstörd, och själf började han också på att
få känningar i benen. Man kunde ju inte heller
begära, att en stuga skulle stå i evighet. Mor
Jansson blef så van därvid att hon icke längre
fäste sig vid det, och Jan Janssons »nya stuga»
blef ett ordspråk i trakten.
I tre år talade Jan Jansson om sin nya stuga.
Så hände sig en höst, att grannbonden, densamme
af hvilken han lånat pigan, ref ner sin gamla
timmerloge för att bygga en ny af bräder. Det
var också ett af de nya påfunden, det skulle, Gud
bevars, torka bättre i en sådan. Jan Jansson kom
att gå där förbi, då man höll på med ritningen,
och så stannade han och såg på en af stockarna.
Den var tämligen anfrätt af röta på ytan, men
då han petat bort det öfversta, murkna lagret,
kände han att kärnan ännu var hård och frisk.
Följande söndag gick han åter där förbi och
undersökte då flere af stockarna; en och annan var nog
så godt som slut, men flertalet skulle dock väl
ännu kunna användas.
En fjorton dar därefter träffade han bonden
ute på ägorna och frågade då, efter att hafva
uttömt alla andra samtalsämnen, hvad han skulle
vilja ha för sin gamla loge. Bonden nämnde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
