Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smula i hans aktning, hade det underblåst hans
tillgifvenhet. Han hade gång på gång sökt närma
sig honom utan att låta nedslå sig af att han
blef afvisad. Nu kände han sig nöjd som efter
en första seger, nöjd att gå tillsamman med en
som på sätt och vis var hans olyckskamrat, och
ehuru han kände ett starkt behof att få utgjuta
sitt hjärta, afhöll han sig dock därifrån för att
icke sätta sirf seger på spel.
Då de kommo fram till brunnsalongen,
träffade han dock genast några bekanta och
lämnade Henrik ensam, dels af finkänslighet, dels
därför att de ville hafva honom med sig. Efter
att hela sitt lif af svaghet hafva gått med den
första, som ville hafva honom med sig, gjorde
han det nu af vana.
Henrik drog en suck af lättnad, sedan han
blifvit af med honom, och stannade i den öppna
dörren till salen. Den var full af folk, men han
upptäckte dock genast Agnes. Hon stod i bortre
ändan af salen, talande med en herre, som han
icke kände. Han såg blott, att det icke var
Arne, och kände sig nästan lycklig.
Utan att se hvarken till höger eller venster
gick han rätt igenom salen fram till henne. I
detsamma spelades en vals upp, och med en
bugning aflägsnade sig hennes kavaljer. Då han
kom fram till henne, stod hon ensam och såg sig
med en spanande blick omkring i salen. Hon
såg honom icke, förr än han var alldeles invid
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
