Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du älskar vårt land, säger du — hatar du det icke
också? Säg, gör du icke, där inne i djupet af ditt
hjärta, som småler, när våra barn gå till döden!
Därför är ditt hufvud så klart, därför står du lugnt
bakom och samlar trådarna i din hand och bidar
din tid, bidar din tid!
REBACK.
Den tid, jag bidar, är ännu fjärran, mitt öga får
icke se. den. En gång kanske, när alla skrankor
falla — men tyst, icke rycker du min hemlighet ur
bröstet på mig. I årtusenden har jag tegat — ännu
är tiden icke inne. Nu är mitt land här, där äfven
jag lider, där äfven jag förtryckes. Förstår du
icke, att min själ är med er, min själ, som härdats
i öknen. När landet är i nöd — kan jag då icke
kalla det mitt, jag som känner nöden? När det
gäller strid, finns det då icke plats för mig, jag som
känner striden? När lagen förtrampas, hvilken lag
har ni då att ty till, om icke min, som heter: öga
för öga, tand för tand! När ert hem blir mörkt
och öde — kunna ni inte ens då förstå den hemlöse?
Ulfstjerna, du är så mycket svagare än jag, så
mycket rikare än jag — en gång, en gång blott
kalla mig broderi
ULFSTJERNA vänder sig bort.
Jag kan icke.
Tystnad.
REBACK.
Farväl då! G&r mot dörren.
ULFSTJERNA ropar i förtviflan.
Min son! Gif mig igen min son!
7. — Johan TJlfétjema.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
