Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärna, och så’n aptit han har, det är alldeles
märkvärdigt!»
»Han blir allt lik brukspatron,» fortsatte
hon efter några ögonblicks väntan på svar.
»Blir han?» utbrast Karr plötsligt och fick
tårar i ögonen. Och då den lilla nu slutat
dia, och amman lyfte upp honom, tog han
honom i sina armar och kysste honom .så
våldsamt, att han böljade skrika. Och trots
ammans protester och den lilles skrik, höll han
honom länge i sina armar och betraktade
honom med lidelsefull ömhet, den bittra,
tyranniska ömhet, man hyser för det, som kostat
en mycket, — allt för mycket.
$ *
•i5
Från denna stund kom det något oroligt,
nervöst i Karrs väsende, något, som ’förr varit
honom alldeles främmande. Han hade kommit
sig upp genom en seg, okuflig ihärdighet,
genom en egendomlig förmåga att fästa sin blick
på ett bestämdt mål, och så icke se något
annat än detta, rikta hela sin vilja, alla sina
tankar och alla sina begär blott på detta, tills
han uppnått det. Han såg aldrig längre framåt,
aldrig åt sidorna, hvarje mål var för tillfället
det enda och yttersta, ända tills det blifvit
upp-nådt och ett nytt trädde i dess ställe. Och
med denna förmåga af koncentrering var förenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
