Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottaga dem, bar hon redan hans förstling under
bröstet och vågade icke flytta dit upp i
ensamheten. Och sedan växte hon fast där nere och
fäste äfven honom. Stundom vandrade de dit
upp, och där älskade de hvarandra hetare och
starkare än där nere, och då talade de om att
flytta dit. Men det blef blott till ord; de bodde
som förut i den låga stugan nere i dalen, och
Hökstugan stod som förut tom och öde, och det
hvita träet mörknade under väder och vind.–
— Åter skrattade han och skakade askan i
sin hand.
År hade gått. Kvinnan, som han älskat och
som födt honom en son, var död, men sonen
hade vuxit sig stor. Sommar efter sommar växte
han större och starkare, och med honom växte
nya tankar i Stig Höks sinne. Han tänkte på den
tid, då han skulle gå hädan och sonen taga arf
efter honom. Och då syntes honom stugan för
trång och marken som han röjt för ringa, ty sonen
skulle blifva större och starkare än han. Och då
ledde hans tankar honom en dag åter upp till
Hökstugan.
Då han såg den, både gladdes och sörjde han.
Han gladdes åt tanken, ty den syntes honom stor
och god som i den stund, då han undfick den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
