Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgonhertigen. Saxo har fullkomnat Sven Ågesens verk; hos honom
är rehabiliteringen fullständig.
Det är emellertid icke blott i framställningen av Erik
Emun utan även av Magnus, som hos Saxo möter en
omarbetning av en äldre uppfattning. Roskildekrönikan kan
knappast finna ord nog starka till Magnus lov och ännu
Liber daticus lundensis kallar honom »en man av frejdad
dygd och härkomst», ett omdöme, så mycket märkligare,
som det stammar från prästerskapet vid Askers domkyrka.
Hos Saxo är Magnus åter liksom i den kyrkliga
uppbyggelselitteraturen den trolöse förrädaren med drag från
evangeliernas Judas. Endast ett svagt eko av hans forna storhet
lever kvar i erkännandet av hans tappra strid i slaget vid
Fotevik och i orden, att Magnus av naturen fått lyckligare
gåvor än av ödet.
Knut Lavard har förvandlats till den dominerande
gestalten i Danmarks historia under förra hälften av
1100:talet; samtidigt har helgonhämnaren rehabiliterats och
helgonets motståndare blivit boven i stycket [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
