Husmodern / 1935 / 18 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädgårdsintresserad, men hon arbetar inte
så flitigt i landen och stenpartiet som
kronprinsessan, därför att hon passar på
att sitta i fred och sy under de här
lugna sommarveckorna på landet. Det
är otroligt vad prinsessan hunnit på
sina kyrkobroderier och andra
handarbeten under sådana dagar som inte
varit splittrade av representationsplikter
och annat som åligger henne i
Stockholm.


Mäster, herr Oscar Svensson, är en betydande person på Sofiero. Här
inspekterar han alphuset.

Skånska folket, som inte är så lätt
vunnet, älskar sin hertiginna därför att
hon förmår se saker och ting med deras
ögon. »Hon kasserar ingenting av vårt»,
sade en skånemora, »och hon förstår
vårt språk mycket bättre än t. ex.
stockholmarna, fast hon inte är
svenska.»

Barnen till befattningshavare vid
Sofiero känna sig mindre blyga för
kronpnnsessan än för de turistande
damer som gör Sofiero den äran om
somrarna. En liten parvel, som haft något
att göra med ett sällskap uppsvenskar,
berättade förargad och nedslagen, att
de främmande damerna skrattat åt
honom för att han använt uttrycket »rent
räligt» om något.

»Det har jag sagt till kronprinsessan
med», sa han, »och hon skrattade inte.
Hon sa att det hade jag rätt i.»

En dag fick fru Svensson höra in
till sig hur det skrattades och
glammades särdeles högljutt bortifrån
dammarna, och som hon kände igen sin
egen sons stämma i kören gick hon ut
för att tillhålla barnen att vara lite
tysta. Deras skratt kunde ju höras upp
till slottet. Men hon smög sig tillbaka
in utan att säga något, ty på knä vid
dammkanten låg kronprinsessan mellan
ett par jublande barn och hjälpte dem
att fånga grodor.

I dalgången brukar de kungliga
dricka te. Där har också kronprinsen
en speciell favoritplats vid bäcken, och
där har han låtit göra sig en bänk av en
alldeles ohyvlad stock. Han har bett
för den gamla alens liv, fast den står
i vägen och skuggar för mycket. Han
minns från år till år hur mycket träden
och buskarna växt. In i minsta detalj
går han höst och vår igenom
arbetsprogrammet med trädgårdsmästaren. I
år blir det ändå flera viktiga
överläggningar, ty kronprinsen samlade under
sin österländska resa en försvarlig mängd
nya frön och lökar och träffade
överenskommelser som nu snart resultera i
sändningar av plantor och annat
växtmaterial.

Ett parti av trädgården går man med
särskild rörelse förbi. Det är ett fält
med vildblommor, övervägande
prästkragar (Margaretor). Här får ingen
lie eller klippningsmaskin gå fram,
och ingen plockar blommor där, de
vildvuxna örterna få växa och sätta frö
i ro.

Djurlivet i den 30 tunnland stora
parken skyddas också, fasanerna
spatsera fram till växthusen och ta för sig
vid hönsens dukade bord, och harar
skutta längst bort under bokarna. Just
nu är luften fylld av lärksång och
snatter av vildgäss.

Det hör lantbruk också till Sofiero,
fält och skogar och beteshagar och en
förstklassig djuruppsättning.
Kronprinsen brukar själv gården, och det sätter
skånebönderna stort värde på. Han
kommer odalmännen i sitt hertigdöme
liksom närmare härigenom, än vad
fallet vore om han hade lantbruket
utarrenderat.

Trädgårds- och lantbruksprodukter
skickas hela året om från Sofiero till
det kungliga hushållet i Stockholm.
Kronprinsen måste, som andra
lantbrukare, se till att driften av egendomen
bär sig, och han står i ständig
förbindelse med sin inspektor.

Det har skrivits så mycket om allt
det ljuvliga, som folk kommer
långväga ifrån att beskåda i Sofieros
trädgård, men den utförligaste och mest
fackmässiga beskrivning kan aldrig ge
annat än en svag aning om verkligheten.
Det skall alla möjliga mänskliga
egenskaper till för att skapa en trädgård,
pengar och sakkunskap räcker på sin
höjd att frambringa en exposition. Och
de där personliga egenskaperna —
kärleken till själva mullen, hänsynen till
växternas olika vanor och betingelser,
uppfattningen av naturens eget liv, det
hade hon, som med mästarhand
skapade Sofieros trädgård, kronprinsessan
Margareta. Hon gick för tidigt från
sitt verk, men det vårdas med all den
pietet som är möjlig. Det ändras
ingenting av hennes anordningar och
bestämmelser, men det bygges vidare
omkring denna grund. Blommor från
Amerika och fjärran Östern, från
svenska och norska fjäll och
brittiska högländer, ömtåliga örter från
länder, där solen nästan alltid
skiner, trivas i den skånska jorden med
svenska stugblommor till grannar.
Rhododendronskogen i Dalgången
prunkar på försommaren i alla färger,
och runt om i backarna växa små
självsådda rhododendronbuskar upp.
Azaleorna gå i blom kring karpdammarna
där guldfiskarna övervintra.
Främmande liljearter nå över manshöjd.
Naturligtvis spelar vården och insikten om
vad alla dessa olika växter behöva en
mäktig roll, så Mästers förtjänst är ett
obestridligt faktum, men främst är det
dock herren till denna lilla
skönhetsvärld som det beror på att allt vad
som rymmes där lever, inte bara
vegeterar.

Th. E.

Fotografier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>