Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Magister Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
tror, mer än tjugo år. Grenom sin överflödande godhet
utan min förtjänst eller bön visade mig Herren många män-
niskor, både män och kvinnor, vilka tillskyndade mig hugnad.
Likväl kunde detta ej mätta min åtrå eller stilla mitt hjärtas
rörelser. Ju omsorgsfullare jag studerade dem, desto mera ön-
skade jag skåda, emedan jag hos ingen fann det jag sökte.“
Då han lämnat Köln, fortsatte han brevväxlingen med
Kristina, först från Paris, sedan från hemlandet, där han
vid återkomsten blev lektor i Skänninge, och efter någon
tid beslöt han att skriva hennes biografi. Denna hann
han väl aldrig att avsluta — han dog 1289 såsom prior
i Visby — men det utskrivna partiet finnes kvar och är
ett bland medeltidens egendomligaste dokument, ett bland
de få, som sätta oss i stånd att blicka in i ett själsliv
under 1200-talet. På vår tid verkar denna biografi både
frånstötande och mäktigt gripande. Vid sidan av krass
djävulstro, naiv vidskepelse och bisarra fantasier möta
vi här en verkligt ädel, svärmisk fromhet och en skär
erotik, som visserligen närts av platonska studier, men
dock har en rent personlig färgton. Medeltiden med dess
skärande motsatser framträder därför kanske aldrig klarare
än i denna egendomliga klosterroman, som med en viss
rätt kan kallas den svenska litteraturens Vita nuova.
Matthias tredje typ från denna tid är magister Matthias
(f 1350), en lärd teolog, såsom sådan säkerligen den
mest betydande av medeltidens svenskar, väl utan den
djupa mystik, som var grunddraget hos Petrus de Dacia,
men även han en hängiven beundrare av den art av
kvinnlig fromhet, som Petrus de Dacia vördat hos Kristina av
Stommeln. Sin ryktbarhet har han fått genom sitt för-
hållande till Birgitta, vars lärare och biktfader han var.
Men även frånsett detta intager han ett bemärkt rum i
vår litteraturhistoria.
Sin ungdom tillbringade han i Paris, där han blev
magister artium och troligen även studerade inom den
teologiska fakulteten. Tillbaka i hemlandet var han åt-
minstone redan i början av 1330-talet, då vi finna honom
såsom kanik i Linköping och där han utvecklade en flitig
författarverksamhet — naturligtvis på latin, som det då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
