Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
-och hörde ur detta en röst, som talade till henne. Synen
upprepades ytterligare två gånger, och det var Kristus,
som förkunnade henne, att han utvalt henne till sin brud
och till sierska för mänskligheten av hans ord.
Denna dröm om Kristus såsom brudgummen möter oss
hos medeltidens flesta sierskor, och här hade denna fantasi
troligen det psykologiska underlaget, att Birgitta kände det
såsom en synd, att hon föredragit en jordisk kärlek
framför en himmelsk, så att hon ej övergivit make och
barn för att i klostrets enslighet ägna sitt liv endast
åt Gud. Ty det är utan tvivel detta, som ligger bakom
de till synes hårda ord, som hon yttrade, då hon kort
efter dödsfallet strök vigselringen av sitt finger: “När
jag begrov min man, begrov jag med honom min jordiska
kärlek, ty ehuru jag älskat honom såsom min egen själ,
önskar jag ej att ens med en örtug mot Guds vilja åter-
köpa honom livet. Så länge jag bar denna vigselring, var
den mig liksom en börda, emedan jag då erinrade mig
all svunnen glädje. Men nu skall min själ rikta sin kärlek
endast till Gud, och därför vill jag glömma både ringen
och min make.“
Hon vände sig nu till sin biktfader magister Matthias,
och han styrkte henne i tron, att uppenbarelsen varit fullt
verklig och att Kristus således utsett henne till sitt sär-
skilda sändebud. För en natur som Birgittas, fantasirik
och ärelysten, fick denna visshet en avgörande betydelse.
Alla hennes drömmar och planer togo nu form av uppen-
barelser, och det sätt, på vilket dessa mottogos, stärkte
hennes religiösa självkänsla.
Om hennes eget religiösa tillstånd, under det hon mot-
tog uppenbarelserna, äro uppgifterna motsägande — väl
beroende därpå, att någon enhetlighet i detta avseende
knappast fanns. Under den första tiden befann hon sig
tydligen ofta i ett slags “trance“, var fullkomligt sinnes-
frånvarande och dikterade uppenbarelserna först efter upp-
vaknandet. I andra fall, som sedan blevo vanliga, kunde
hon i vaket och i det hela normalt tillstånd låta ned-
skriva, vad hon trodde sig hava hört eller sett, och här
erbjuder hon, såsom man påpekat, en viss likhet med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
