Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Rudbeck som fornforskare - Runforskning - Ortbeskrivningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
fyndigheten och framför allt med en patriotism, som för
honom blivit snart sagt en religiös tro. Tack vare denna
får framställningen icke så sällan en rent poetisk flykt,
som än i dag kan rycka läsaren med sig trots alla de för
vår tids vetenskapliga skolning rent besatta kombinationer
han gör.
Under författarens egen livstid var “rudbeckianismen“
nästan svensk statsreligion, och varje försök att betvivla
Atlantikans satser betraktades såsom en farlig irrlärighet. Men
ehuru enstaka “rudbeckianer“ —• Gustav Bonde, Göran
Wallin och Johan Göransson — levde kvar ännu vid fri-
hetstidens mitt, störtade den skimrande byggnaden ohjälpligt
samman redan vid frihetstidens början, då — särskilt
genom Dalin —■ ett nyktrare och mera kritiskt upp-
fattningssätt gjorde sig gällande. Som en föga uppmärk-
sammad underström gick rudbeckianismen dock genom hela
frihetstiden, och arbeten som Björners Kämpadater för-
medlade övergången mellan 1600-talets antikvariska stor-
hetsdrömmar och 1800-talets “götiska“ skola.
Ehuru således, som sagt, någon öppen opposition icke
vågade sig fram under den kraftfulle Olaus Rudbecks egen
livstid, voro landets övriga fornforskare dock långt ifrån
alla av hans mening, och vid sidan av de hugskott, som
för eftervärlden givit 1600-talets fornforskning dess hall-
stämpel, pågick ett mera blygsamt, men mera vetenskap-
ligt arbete. Upptecknandet av våra runinskrifter, som på-
börjats redan av Burens, fortsattes under denna tid av
flere, särskilt av den flitige Johan Hadorph, vars rika sam-
lingar dock först 1750 utgåvos av Göransson under namn
av Bautil. ett arbete, som trots alla sina brister dock
måste betecknas såsom viktigt och betydande.
En annan gren av fornforskningen, för vilken denna
tid var ytterst intresserad, var ortbeskrivningen. Aven
till denna hade början gjorts av Bureus, och nu fortsattes
den ivrigt inom antikvitetskollegiet, särskilt av Johan
Peringskiöld, som bl. a. över Uppland författade ett stort
och innehållsrikt arbete, vars flesta delar fortfarande vila
i manuskript; två band, Tiunda land (1710) och Ulleråker
(1719), utkommo dock av trycket. Ett fullkomligt jätte-
Runforsk-
ning.
Ortbe-
skriv-
ningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
