Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Ronsardska skolan, spredo sig därifrån till England, där
Spenser, Sidney m. fl. sökte tillämpa dem, och nådde med
Opitz till Tyskland. I Sverige var det Stiernhielm, som
blev den nya, patriotiska och humanistiska rörelsens förste
och främste representant, och Hercules är just själva pro-
gramdikten.
Det humanistiska inslaget i denna dikt röjer sig redan
i den starka formkänsla, av vilken den uppbäres. Den
äldre tiden här i Sverige hade egentligen fäst sig vid
innehållet i en dikt, vid psalmens rättrogenhet, vid läro-
diktens moral, vid de historiska omdömena i rimkrönikorna,
men för den poetiska formen själv hade man varit ganska
litet intresserad. Först genom de nyss omtalade skolöv-
ningarna i latinskt versskriveri fick man uppmärksamheten
riktad därpå, men före Hercules finner man knappast någon
svensk dikt, där detta estetiska intresse gör sig gällande.
Vad först versformen beträffar, var denna före Hercules
ytterst ovårdad och regellos. Såsom vi minnas var den,
som sedan 1200-talet användes i rimkrönikor och dylika
dikter, den s. k. knitteln, vilken visserligen i en mästares
hand kan erhålla stor formfulländning, men som under
reformationstiden blivit fullkomligt barbarisk. Knitteln,
som var byggd på stavelsernas accent, borde i sin regel-
bundna form hava fyra höjningar d. v. s. betonade sta-
velser i varje vers, men mot denna regel bröt man utan
betänkande.
En annan metrisk princip gjorde sig sedan under 1500-
talet gällande: stavelseräkningen. Denna stammade från
den franska poesien, och då Lobwasser översatte Marots
och Bezas reformerta psalmer till tyska, tillämpade han
principen även vid sin översättning. Varje vers innehöll
således ett lika antal stavelser, men till deras betoning
togs ingen hänsyn. Då sedermera dessa psalmer över-
flyttades till svenska, började man också hos oss att skriva
dylika s. k. syllabiska verser, och i början av 1600-talet
voro de ganska mycket på modet; vi möta dem t. ex. i
Messenius’ dramer. Men hur orimlig denna vers var, fram-
går av följande exempel, i vilket verser med 12 och 10
stavelser växla:
9. — Sveriges litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
