- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 1. Forntiden-Stormaktstiden /
150

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Holmström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från Scarron, och en skildring, som han i Astrilds
Skallgång
ger av Olympen, är alldeles i Scarrons stil och även
på dennes “vers burlesques“:

Juno satt liksom på vakt,
Gav med svartsjukt öga akt,
Men Saturn han sov och snarka’,
Så att allt i salen knarka’.
Venus fälas lik en tok,
Pallas las uti en bok,
Bacchus satt med sång och drack,
Höll med sin Silenus snack,
Mars had’ nästan ingen syssla,
Utan gick för sig och myssla’,
Men Vulcanus sög tobak,
Så att röken stod i tak.

Holmström.



Men “den svenske Scarron“ var dock Karl XII:s glade
generalauditör Israel Holmström. Ehuru snarast
medelklassens skald, var Holmström ganska förtrogen med den
franska litteraturen. Så var det han, som först
efterbildade La Fontaines fabler, vilka sedan under 1700-talet
blevo så ytterligt populära, och likaså skrev han efter
franskt mönster några epigram, av vilka det över hunden
Pompe är det mest bekanta. Över den sammanställning,
som här gjordes mellan hjältekonungen och en hund, tog
man dock i det dåtida Sverige mycket illa vid sig — ty
för ett spirituellt skämt hade man icke sinne — och ännu
mera vredgades man över Holmströms i våra ögon ganska
oskyldiga sätt att behandla äktenskapsbrottet. Den karolinska
tiden hade väl i bröllopsdikterna varit mer än lovligt
plump, men med den äktenskapliga otroheten hade man
aldrig gycklat, och då nu Holmström — däri den förste
i vårt land — började anlägga den franska synpunkten
på dylika ting, stämplade man detta som en “djävlalära“.
Men dess mera tyckte man om de dikter, i vilka
Holmström icke försökte att vara spirituell, utan var rätt och
slätt plump, såsom då han skrev:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free