Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universitet, akademier och vittra sällskap - Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätten försöktes, och förändringarna äro mycket
karakteristiska för tiden. Vid Uppsala universitet indrog Gustav
III två av de fyra teologiska professurerna. Inom den
juridiska fakulteten, som hade två professurer, en i romersk
rätt och en i svensk, indrogs den i romersk rätt eller, om
man så vill, sammanslogs den med den i svensk, och på
så sätt skapade man en ny plats för tidens
modevetenskap: den politiska ekonomien. Inom den medicinska
fakulteten tillkom en tredje professur, i anatomi och
kirurgi — till en början utan lön. Inom den filosofiska
indrogs den ena professuren i latin, den i “poesi“, som
förenades med den i “eloquentia“, under det att planen
att också slopa den i orientaliska språk övergavs. Men i
moderna vetenskaper inrättades 1750 två nya platser, i
fysik och i kemi, varjämte en tredje, i praktisk ekonomi
eller lantbrukslära, tillkom genom en privat donation. För
en kort tid inrättade frihetstidens ständer också en
professur i det då naturligtvis ytterst populära ämnet statsrätt,
men denna indrogs åter av Gustav III.
Löneförhållandena voro så dåliga, att universitetslärarne
nästan stodo på proletariatets gräns. På 1600-talet var
en professorslön i Uppsala omkring 500 tunnor spannmål,
under frihetstiden blott 100, och icke ens dessa utföllo
alltid. Ett exempel skall belysa detta. 1796 erhöll
professorn i astronomi Melanderhjelm avsked, men med
bibehållande av sin lön. Till hans efterträdare utnämndes
observator Prosperin, som fick sköta platsen för
observatorslönen. Men då också han 1798 fick avsked med
bibehållande av denna lön, fanns ingenting alls för
efterträdaren Regnér. Först då Prosperin 1803 dog, fick han
observatorslönen, men aldrig professorslönen, ty han och
Melanderhjelm dogo samma år. Och detta exempel är alls
icke något undantag, ty liknande fall möta oss ytterst
ofta. Då befordringarna dessutom enligt frihetstidens
anciennitetslag skedde efter ålder, voro de, som slutligen
fingo de otillräckliga professorslönerna, i regeln tämligen
till åren och hade förut fått dra sig fram på
privatlektioner, skuld och — svält. Universitetslärarne levde
därför i ren misär. Gyllenborg berättar också i sin dagbok,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
