Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné - Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de föreläsningar, Linné under sin studenttid åhörde,
inskränkte sig till några få över hönsfåglarna, tre över
rovfåglarna av Rudbeck samt nio föreläsningar över två arbeten
i praktisk medicin, och därjämte genomgick han
sedermera för adjunkten Rosén en kurs i terapi. Det var allt,
och någon undervisning i botanik fick han alls icke.
Redan härav är det klart, att Linné i det väsentliga
måste betraktas såsom en självlärd man, och detta — jämte
hans egen naturell — förklarar också det käcka och friska
i hela hans vetenskapliga verksamhet. Redan från början
hade han fått vänja sig vid att blott lita till egna krafter,
att själv se och iakttaga i stället för att låna från andra,
och det var denna frihet från all skola, som av en man
med hans energi och hans snille gjorde en vetenskapens
banbrytare. Redan vid 24 års ålder hade han sitt
sexualsystem färdigt, tillämpat i den då handskrivna redaktionen
av Hortus Uplandicus, och det är betecknande för såväl
hans snabba uppfattning som den tidens brist på litteratur
i Uppsala, att han fick det första uppslaget till denna
tanke icke från något botaniskt arbete, utan från en
kortfattad recension i Acta Lipsiensia av Vaillants avhandling
De sexu plantarum.
Det ligger något obeskrivligt tjusande över denna Linnés
ungdomssaga. Han framstår där såsom en vetenskapens
Aladdin, som lätt, utan ansträngning fångar in de nya
tankarnas gyllene frukter i sin turban, en Aladdin, som
visserligen för ett ögonblick kan lida nöd, men som
ständigt lyckas vinna vänner och beskyddare och över vars
hela väsen det vilar sol. “Lärkan sjöng hela vägen för
oss, darrande i luften: Ecce suum tirile, tirile, suum tirile
tractat“ — så skildrar han sin Lapplandsresas första dag.
Och lärksång ljuder också över hela hans ungdom. Likväl
var han minst av allt däri lik sagans Aladdin, att han,
slö och håglös, av en slump fick lyckans lampa i sin hand.
Han arbetade hårt, och vid sidan av sina egna studier
fick han för uppehällets skull undervisa andra. Men han
var en bland de lyckliga, för vilka arbetet blott är en
vederkvickelse. Redan året efter sin ankomst till Uppsala
uppträdde han själv såsom lärare för alltjämt växande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
