Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Linné
- Linnés stil
- Linné som reseskildrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtiden — fången i sina estetiska teorier — insåg
icke, att detta i bästa mening var en stil, ock för den
egentliga litteraturens män blev han därför aldrig något
mönster, utan betecknas av dem snarast såsom “ovårdad“.
Blott på de naturforskare, vilka såsom han själv ej
intresserade sig för framställningsformen, har han haft någon
inverkan, men även här var Linnés stil alldeles för
individuell, att någon annan skulle kunna göra den till sin.
Linné som reseskildrare.
Kanske ännu mer betydande är redan Iter
Lapponicum genom sitt innehåll. En bland de viktigaste av de
många under 1700-talet varandra korsande strömningarna
var natursvärmeriet, som särskilt genom Rousseau blev en
ren moderörelse. Men den förste som öppnat naturens
stora bok, var dock Linné, och det evangelium, han
förkunnar, skiljer sig icke så litet från det vi samtidigt möta
hos Haller och något senare hos Rousseau. Hos Rousseau
är kärleken till naturen förbunden med hatet till
civilisationen, och även hos Haller ses naturen företrädesvis i dess
motsats till denna civilisation. Hos båda ärvidare naturkänslan
övervägande sentimental. Linné däremot älskar naturen,
därför att den är natur, han är icke något svagt
stadsbarn, som längtar ut på sommarnöje, någon kulturleda
äger han icke — tvärtom ett rent svärmeri för den av
Rousseau så förkättrade vetenskapen — och
sentimentaliteten är honom alldeles fjärran. Han är det sunda, friska
och glada naturbarnet, och den natur, som möter oss i
hans skrifter, är därför vida mera äkta och vida mindre
arrangerad än hos 1700-talets övriga naturvänner.
Levertin har träffande kallat honom “friluftsmålaren“ till skillnad
från de andra atelierkonstnärerna.
Däremot saknar Linné alldeles det föregående
århundradets historiska och arkeologiska intressen — eller kanske
rättare: en runslinga, en ättehög o. d. intressera honom
endast i hans egenskap av naturforskare. Men från den
synpunkten ha de för honom samma värde som de örter
och djur, han påträffar, ty även de bidraga att skänka
bygden dess egendomliga kynne. Naturen fattas nämligen
av Linné i vidsträcktaste mening, och han beskriver t. ex.
staden Göteborg lika förträffligt som han skildrar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0070.html
