Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvetenskapen, ekonomien och de humanistiska vetenskaperna - Matematik och fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterföljare under århundradet nådde upp till hans
betydenhet.
En banbrytande fysiker var också Klingenstiernas vän
och samtida Anders Celsius, utan tvivel en bland vårt
lands största begåvningar. Vid ännu ej fyllda trettio år
blev han professor i astronomi, och genom sin energi, som
understöddes av stor personlig älskvärdhet, genomdrev han,
att universitetet trots sin svaga ekonomi inköpte och
inredde ett observatorium. Själv var Celsius en bland
samtidens främsta astronomer, och ehuru hans och
Klingenstiernas forskningar naturligtvis ej kunde direkt påverka
den allmänna bildningen, fingo de dock indirekt en
oerhörd betydelse för denna. Vi skola nämligen erinra oss,
att vid denna tid skulle alla, som tillhörde den filosofiska
fakulteten i Uppsala, studera fakultetens alla ämnen, således
ock fysik och astronomi. Men genom Klingenstierna och
Celsius var det Newtons teorier, vilkas element nu
bibringades hela den studerande ungdomen, som sedan gick
ut i livet. Därmed grundlades en alldeles ny uppfattning
av hela tillvaron, och det äldre, på bibeln stödda
uppfattningssättet revolutionerades.
Vi behöva blott kontrastera 1600-talets världsbild mot
den nya, som nu började sitt segertåg. Ännu under det
tilländagångna århundradet hade jorden varit skapelsens
medelpunkt, vackra stjärnor hade väl tindrat däröver, men
både de och solen voro till blott för jordens skull, och
allt i universum hade refererat sig på människan,
skapelsens blomma och herre. Och nu — nu hade jorden blivit
blott ett sandkorn i den oändliga rymden. Och med
jorden krympte även människan samman till snart sagt ett
intet. Å ena sidan således den upplyftande känslan av
universums oändliga, svindlande storhet, å den andra den
beklämmande förnimmelsen av egen obetydlighet! Ingen har
kanske givit ett mera poetiskt uttryck åt denna
världsåskådning än Linné i de ord, med vilka han inleder Systema
Naturæ: “Jag såg djuren endast vara till genom växterna,
växterna genom det livlösa stoftet och detta bildat av vår
jord. Jag såg jordklotet i orubbat lopp kretsa kring den
livgivande solen. Jag såg solen och de övriga himlakropparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
