Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin och hans tid - Inflytande från Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allians, som först hattpartiet och sedermera Gustav III
upprätthöllo med Frankrike, vår ställning såsom en fransk
förpost mot öster, och ambassadörsplatsen i Paris blev därför
vår diplomatiskt viktigaste post. Efter hattarnas seger
avreste också partiets lantmarskalk Tessin såsom svenskt
sändebud till Paris. Han vistades väl där blott en
jämförelsevis kort tid, 1739—1742, men under denna tid var
han utan tvivel en av stadens mest bemärkta
personligheter, en grandseigneur med en rent lysande apparition, fin
bildning och konstnärens smak. En god del av sin tid
tillbringade han ock i målarnes atelierer och köpte tavlor
av dem alla, långt mer än hans ekonomi det tillät, av
Boucher, Nattier, Oudry, von Loo, Lancret, Pater, Chardin
m. fl., och lika flitigt umgicks han med litteraturens män.
Det var också han, som fastslog karaktären för de följande
svenska sändebuden i Paris, för C. F. Scheffer, Gustaf
Filip Creutz och andra. De skulle icke blott sköta de
diplomatiska värven, utan ock såsom ett slags
kultusministrar introducera resande svenskar hos den franska
litteraturens och konstens stormän. Svenskarna började nu också
att strömma till den franska huvudstaden. De unga
ädlingarna med sina franska sympatier gingo gärna en tid
i fransk krigstjänst, och redan 1742 kunde man i Frankrike
upprätta ett särskilt regemente med titeln Royal Suédois;
enligt en bevarad rulla från 1760-talet tjänstgjorde där
ej mindre än mellan trettio och fyrtio svenska officerare.
Den franska litteratur, med vilken de svenska turisterna
på 1730- och 1740-talen gjorde bekantskap, skilde sig
mycket starkt både från den, som härskat under Ludvig
XIV:s tidsålder, och den, som sedan genom
encyklopedisterna kom på modet. De senare, liksom Rousseau,
framträdde ej förr än vid seklets mitt, och först hos fru
Nordenflycht finna vi något återljud av deras idéer.
Förgrundsfiguren under denna tid var däremot Voltaire, ännu
ej den nästan legendariske patriarken på Ferney, utan en
ung man, stridbar och omstridd. 1729, vid trettiofem års
ålder, hade han återvänt ur sin treåriga landsflykt till
England, och de idéer, han där insupit, blevo ock de
bestämmande för den franska uppfattningen, som nu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
