Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wallenberg och Bellman
- Bacchi ordenskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kära Bacchus, öppna din tunna!
Av dina flaskor låt mig få rus!
Till mitt sista kan du mig unna
Att i ett vinfat bygga mitt hus.
Men andra ännu äldre föregångare hade han i Lucidor
och Runius, och den fete, rödbrusige “Bacchus på tunnan“
var sedan länge bekant. Men sin stora popularitet fick
han nu genom Bacchi orden. De äldsta dikterna inom
denna utgöras av små visor om både Bacchus själv och
om hans nya adelsmän: von Ehrensugga, Adlerstop,
Oehlheim m. fl. Någon djupare komik ligger icke i dem, för
oss äro de uppträdande figurerna ganska osympatiska i
sin ständiga brännvinstörst, och de ha icke något särskilt
gott lynne. Men icke dess mindre slogo dessa
riddarkapitel oerhört an. Till en del tyckes detta hava berott
på Bellmans överlägsna mimiska förmåga att härma alla
dessa då allmänt kända original. Den unge Oxenstierna,
som alls ej var någon rundare, skriver i sin dagbok om
riddarkapitlet den 4 dec. 1769: “Bergklint och Kexell
kommo till mig och förmådde mig att med dem gå till
kommissarien Lissander för att där se på Bellmans upptåg.
Jag följde med dem och har ännu i all min livstid ej
skrattat så mycket som i kväll. Bellman har inrättat en
orden till Bacchi ära, varuti ingen får bli intagen, som
ej till det minsta två gånger för allas åsyn legat i
rännstenen. Han håller detta kapitel ibland, dubbar riddare,
allt efter som förtjänta ämnen framkomma, och i kväll
höll han en parentation över en död riddare — allt satt
på vers efter operastycken. Han sjunger själv och spelar
på zittra. Hans gester, hans röst, hans spelning, som äro
oförlikneliga, föröka ännu mera det nöje man har av själva
versen, som alltid är vacker och som innehåller tankar,
ömsom löjliga, ömsom sublima, men alltid nya, alltid starka,
alltid oväntade, över vilka man ej kan undgå att häpna
och antingen komma utom sig av förundran eller av
skratt.“
Till en början förekommo, som sagt, vid dessa kapitel
blott små visor, av vilka de, som ägnas Bacchus själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0152.html
