Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare är han målare och åtnjuter såsom sådan
förtroendet att återgiva “Bergströmskans“ drag. Om hustrun
nämnes ej ett ord, och han dör av lungsot, under det att
Movitz i verkligheten avled av sten. Åldern stämmer heller
icke riktigt, ty då de flesta Movitz-epistlarne diktades, var
han icke någon sjuttioårig gubbe, utan nyss fyllda femtio
år. Huru som helst var denna fantasiskapelse den av
Fredmansfigurerna, som efter vad det förefaller, mest slog
an. Men han visar bäst 1700-talets oförmåga att sätta
riktiga etiketter på litteraturen. Man jämförde Bellman
med Hogarth, och dock kunna väl två snillen ej vara
varandra mera olika än den fräne engelske moralpredikanten
och den brett anlagde, humane Movitz-skalden, som såg,
förlät och sympatiserade med de mänskliga bristfälligheterna,
den ene den hårde satirikern, Swifts frände, den andre
den älskvärde humoristen.
Minst lyckad är den tredje Fredmansfiguren, korpral
Mollberg, som uppträder först i de sist diktade epistlarna,
av vilka troligen de flesta tillkommit, efter det att den
verklige Mollberg avträtt från denna världens skådebana,
ty vid blott 32 års ålder dog han redan 1772 — av
lungsot såsom epistlarnas Movitz. På ett ganska
påfallande sätt saknar karaktären enhet. Den ursprunglige
Mollberg tyckes hava varit den försupne och “gentile“
svensken med en släng av Jacob von Tyboe, en krogarnes
Don Juan, som älskar att paradera i all sin ståt och är
pösande, martialisk och — åtminstone i sina egna ögon
— oemotståndlig. Men i vissa epistlar möta vi en helt
annan Mollberg: en birfilare, som liksom Movitz får
stryk, men är fridsam och olycklig i sin kärlek. Här ser
det nästan ut, som om Mollbergs namn blott satts in i
stället för Movitz’.
Den egentliga episteltiden var slut omkring 1774, och
i själva verket hade redan en ny tid då kommit, för vilken
Bellman ej längre passade. Någon moralisk pånyttfödelse
följde väl ej på augustirevolutionen 1772, men tiden hade
dock ändrat lynne. Den sensualism, som redan Creutz
förkunnat, levde väl fortfarande kvar, men den blev Kellgrens,
icke Bellmans. Dennes krogscener ansågos nu vulgära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
