Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningens genombrott - Sens-Commun-striden - Kantaten 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med förakt deras laster, med ömkan deras olyckor? Den
håg du känner att utmärka dig av talanger, vad har den
till föremål? Månne en titel, en prydnad, ett anseende
över hopen, en bekvämligare levnad? Månne hovgunst eller
sällskapslov? Söker du blott att, av ingen oroad och oroande
ingen, gå som man säger din värld igenom och låta
världen hava sin gång.... Då yngling! Tro mig: det är
icke dig, som snillet kallat att tala till folket. Försök ej
att höja dig över medelmåttans krets. Bliv täck, oförvitlig,
en man av god ton! Ditt namn, om det lever, skall dö
med dig. Om åter vid åsyn av vad som rubbar den
allmänna ordningen, av allt som kränker förnuft och dygd,
om vid blotta åsyn eller ryktet härav du känner ditt
blod tändas, ditt hjärta klappa, din andedräkt förkortas,
tårarna brista ur ditt öga, tankarna hoptals genomstörta
din själ, om du glömmer så dig själv, att du icke mera
är dig, men den dygdige, som lider, men den upplyste,
som förföljes, medborgaren, filosofen, människan... Då,
ädle, igenkänn snillets gudomliga röst, då, sök ej förgäves
att kväva en eld, som lik åskans eld ej skall slockna förrän
han förtärt dig, då, följ ditt öde: bliv stor — och olycklig!“
Det ligger blott sju år mellan Våra Villor och denna
hänförda hymn till mänsklig osjälviskhet och självuppoffring.
Kellgren hade börjat såsom nedrivande och negativ, men han
hade allt efter som åren gått, befriat sig från dessa
tendenser, och upplysningen hade fått ett allt mer och mer
positivt innehåll, hade blivit en kamp för humanitet, frihet
och fosterland. Så till vida stod han kvar på den gamla
ståndpunkten, att han ej heller nu väntade någon lycka
av den filosofi han förkunnade, men över lyckan skymtar
något annat och högre fram, inför vilket allt övrigt blir
smått och obetydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
