Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild och Lidner
- Medea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lidner Medea, och Creutz påstod sig här återfinna så stora
partier ur Rustan och Mirza, att han numera ej ansåg
sig kunna framträda med detta arbete. Lidner å sin sida
påstod, att Creutz stulit hans Rustan och Mirza och trodde
sig hava full rätt att begagna sitt arbete på det sätt han
ville. Visserligen var Lidners fantasi mycket starkare
både än hans sanningskärlek och hans respekt för
äganderätten. Men möjligt är, att Creutz verkligen begagnat några
verser i hans bearbetning. Creutz’ manuskript har nu —
ehuru icke alldeles fullständigt — återfunnits, och av detta
tyckes framgå, att de Lidnerska lånen till Medea i varje
fall varit jämförelsevis obetydliga. Men väl har Lidner
tydligen av detta samarbete med Creutz lärt sig mycket
både i verskonst och i operans teknik.
Medea.
Hans oefterrättliga levnadssätt gjorde emellertid, att Creutz
önskade bliva av med Gustav III:s besvärliga protegé, och
han skickades därför (1782) hem. Med hovgunsten var
det nu slut, likaså med det kungliga underhållet, och
Lidner sällade sig därför till oppositionen samt började
skriva med i major av Lunds skandalblad Den välsignade
Tryckfriheten. Men samtidigt arbetade han på den nyss
omtalade operan Medea, som kom ut 1784. Den står ännu
under intrycket av den Creutzska lyriken. Men lärjungen
har här överträffat sin mästare, och Medea innehåller den
gustavianska tidens kanske mest smältande lyrik — man
behöver blott erinra sig den klassiskt sköna stridssången
O, yngling om du hjärta har, i vilken Lidner trots det
antika ämnet fått fram 1780-talets lyriska patriotism. I
valet av ämne återfinna vi Lidners smak för de starka
lidelserna, som slå om i sin motsats: här en kärleksfull
moder, som dock till sist dräper sina barn. Även moralen
är densamma som i Erik XIV. Medea “tyckes“ vara
brottslig, “men förbliver dock den ömma, mest olyckliga
makan“ — således lika litet brottslig som Sturarnas mördare,
utan blott olycklig samt i följd därav beklagansvärd. Själva
motivet, moderskärleken, som han tagit upp redan i Erik
XIV, var det tema, på vilket han ständigt älskade att
spela, och liksom i det förra dramat bryta sig också här
sentimentalitet och raffinerad grymhet. Vi återfinna även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0235.html
