Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och drama - Operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men där rokokons grace dock kastar ett skimmer av poesi
över den antika kärlekssagan.
Därefter vände han sig till Gyllenborg och Adlerbeth, som
efter hans plan fingo skriva Birger Jarl och Mechtild,
sedan till Adlerbeth ensam, som författade flera operatexter,
bland dem Cora och Alonzo, med vilket stycke det nya
operahuset invigdes. Men vid denna tid hade han redan
fått en vida talangfullare medarbetare i Kellgren, som
visserligen ej hade något större intresse för dramat, men som
var genommusikalisk och utan gensägelse tidens främste
lyriker. Sedan han hos konungen introducerat sig med den
lilla mytologiska operan Adonis och Proserpina, fick
han i uppdrag att efter konungens plan författa Eneas i
Carthago, som ämnats till invigningsstycke 1782. Någon
större betydelse har texten knappast, då den tämligen
osjälvständigt följer ett franskt drama, Didon av Le Franc
de Pompignan. Vida större framgång hade den nästa
operan, Gustaf Vasa (1782), som 1786 uppfördes med
musik av Naumann.
Här har den gustavianska tiden fått sitt kanske mest
högstämda uttryck. Väckelsen till ett dylikt stycke, fyllt
på samma gång av en viss romantik och av den Racineska
tragediens idealism, hade Gustav III nog fått från De Belloys
dramer, Gaston et Bayard och andra, i vilka den franska
fosterlandskärleken förhärligades. Huru livligt dessa stycken
slagit an på honom, framgår av hans brevväxling med
markisinnan d’Egmont. Och det var denna fosterländska
idealism, som framkallade den enstämmiga förtjusning, med
vilken stycket av allmänheten hälsades, och som även
trycker sin stämpel på det senare 1780-talets diktning,
på Kellgrens Kantat och Oxenstiernas Skördarna.
Egendomligt nog har Gustav III här också tagit intryck från
Shaksperes Richard III, som han läst i Letourneurs franska
översättning, och från detta drama äro såväl uppträdandet
av de mördades skuggor som scenen med de små
Ribbingarna lånade. Men denna romantik bryter sig på ett
egendomligt sätt mot den ton av neoklassiskt allvar, som
kommer fram i Naumanns musik och i Kellgrens därtill
skrivna text.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
