Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen - Naturvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde således icke från det bestående eller den s. k. yttre
världen vara reflekterad, i följd varav icke heller den
senares stegrade inverkan någonsin kunde anses fördelaktig
för vetenskapernas tillväxt.
Att dylika argument då kunde anföras, röjer bäst, huru
långt man hunnit avlägsna sig från det “sunda förnuftets
århundrade“. Berzelius dröjde med att svara ända till
1837, då han i en ny ämbetsskrivelse tog upp sina gamla
argument, som under tiden vuxit i styrka, därigenom
att Karolinska institutet fått ökade lärarekrafter, sex
professorer, anatomisal, bibliotek, farmaceutiskt laboratorium
samt för den kliniska undervisningen disponerade
serafimerlasarettet, garnisonssjukhuset, kurhuset, barnbördshuset
och stora barnhuset, under det att fakulteten i Uppsala
blott hade tre professorer och inga institutioner utom en
otillräckligt försedd anatomisal och ett sjukhus, där så
gott som ingen klinisk undervisning kunde givas. Till
sist vände han sig mot Hwassers argument. Det är sant
— yttrar han — “att den läkare, som bildas vid en
medicinsk skola, ställd i samband med kliniska anstalter, blir
routinier, vilket han ock bör vara, innan han på egen
hand utövar läkarkonst, och vartill han aldrig kan bildas,
där denna kliniska handledning saknas, men det är orätt,
att grundlighet i kunskap icke låter förena sig med vad
man med ett slags förakt här kallat rutin, vars rätta
uttryck på svenska heter: erfarenhet och skicklighet i
utövning. Tvärtom de måste sammanparas, och utan att
äga dem båda är ingen läkare duglig.“
Hwasser svarade med en ny broschyr, vari han vidare
utvecklade sin åsikt om “vetenskapens“ betydelse i
förhållande till rutinen. Var och en — säger han — som
något känner medicinens historia, kan “ej utan vämjelse
och harm höra det oupphörliga larmet om nödvändigheten,
att den skall vända ryggen åt vetenskapen och den art
av studier, varav dennas kultur befordras, och uppföra sin
lärobyggnad enbart på de empiriska iakttagelsernas
osammanhängande och lösa grund“.
Tack vare Hwassers motstånd blev själva den praktiska
frågan oavgjord. Men då striden efter hans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
