Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin - Wallins ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sina klassiska studier fortsatte han även i Uppsala, dit
han vid tjugo års ålder kom 1799 och där han 1803
promoverades till magister.
Såsom poet försökte han sig tidigt. Någon originalitet
äga Wallins ungdomspoem icke, men de röja en
omisskännelig förmåga hos författaren att ansluta sig till
berömda förebilder. De, som mest tyckas hava tilltalat
honom, voro de “förromantiska“ skalderna Oxenstierna och
Lidner samt framför allt fru Lenngren och Franzén,
vilkas naiva realism han icke illa lyckats tillägna sig.
Någon utpräglad världsåskådning hade han säkerligen icke,
men mest tilltalades han av samtidens dragning åt
sentimentalitet och pacifism.
Emellertid vann han 1803 Svenska Akademiens
hedersaccessit för några Horatius-parafraser, och detta gav hans
poetiska alstring en i viss mån ny riktning. Det gällde
nu för honom att ansluta sig till den för tillfället inom
akademien härskande smaken, d. v. s. den Leopoldska
lärodikten, och det gjorde han ock med Uppfostraren, som
1805 erhöll Akademiens stora pris.
Pedagogik på prosa är just ej vidare nöjsam, och på
vers blir den ännu mindre njutbar. Uppfostraren jävar
ej denna sats. Den unge författaren börjar med en
hyllning till “Skördarnas Virgil, Belternas Homer och
Virginias Euripid“, d. v. s. till de tre prisdomarna Oxenstierna,
Gyllenborg och Leopold, och behandlar sedan ämnet i
äreminnets retoriska, abstraktionsrika och omskrivande stil,
även då han diskuterar så praktiska frågor som
olämpligheten av ammor och nyttan av en risbastu. Men utgången
visade, att han lyckats träffa den ton, som Leopold numera
ansåg vara den poetiska, och på ryktets vingar gick Wallins
namn ut över Sverige såsom det unga snille, vilket skulle
träda i de äldres fotspår.
Förmodligen var det genom påstötning från akademien,
som han sökte och erhöll plats såsom teologie adjunkt vid
Karlbergs krigsakademi, varigenom han ock fördes in på
den prästerliga banan. Några teologiska studier hade han
förut ej drivit, och en teologisk universitetsexamen
krävdes då ännu icke för prästvigningen. Wallin hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
