Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Hammarsköld och Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatade rimmad poesi, han svärmade för Rousseau, “denna
mänsklighetens ära“, och är liksom denne en revolutionär:
“mord, blod, dolkar, förgift — sköna saker! Med dem
skall man kunna uppväcka mig, om jag ock vore halvdöd“.
Vid sidan av Rousseau kom han snart att läsa Werthers
lidande, var olyckligt kär och fantiserade om självmord.
Werther — skrev han i slutet av 1803 — “har utträngt
La nouvelle Héloïse. Du, som läst dem båda, skall ej
förundra dig“. Därjämte studerade de båda vännerna
Schillers ungdomsdramer Die Räuber och Fiesco, men även
Wallenstein och Maria Stuart. Shaksperes Macbeth läste
de först i Schillers bearbetning, men började snart att lära
sig engelska för att på originalspråket läsa de engelska
skalderna; betecknande nog fäste Livijn sig först vid Gray
och svärmade för dennes Bard och Descent of Odin.
En övergång i mera romantisk riktning skedde, då
Hammarsköld gjorde bekantskap med Fichte, som återgav
den forne tvivlaren “tron på odödligheten“. Ja — skrev
han i början av 1804 — “själens odödlighet, ett liv efter
detta är numera för mig en trosartikel, grunden för mitt
hopp. De skäl, som övertygat mig, skulle det kanske ej
vara så lätt att bestrida. Jag medger, att Fichtes
entusiasm mycket bidrog att stärka hans bevis, ty det måtte
vara en gudomlig lära, som så kan höja sina bekännare,
som kan göra dem så lyckliga.“ Samtidigt utvidgade de
båda vännerna högst betydligt sina vittra studier.
Hammarsköld översatte Petrarca efter Schlegels tyska tolkning
och gjorde bekantskap med Novalis’ Heinrich von
Ofterdingen, som han fann vara “en charmant skrifven pjes“,
med Tiecks Phantasien über die Kunst, med hans
Romantische Dichtungen och med hans Zerbino. Livijn läste
Milton och bearbetade en av Percys ballader. Under nästa
år, 1805, började Hammarsköld att läsa italienska, och i
tysk översättning studerade båda nu även spansk litteratur.
Samtidigt fingo de sin uppmärksamhet riktad på den gamle
Stiernhielm och föllo i förtjusning över de målande
bilderna i hans Hercules och Then fångne Cupido. 1806
utvidgades litteraturläsningen ytterligare, med Tasso, med
Sophokles, med fornnordiska sagor, som båda högt beundrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
