Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nyromantiken
- Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
materialismen förgiftar det ursprungliga sunda folket. Ty det
är hovläkarens teorier, som leda till den hyperboreiska
republik, vilken skildras i dramats senare del.
Härskaren i detta rike är konung Astolf, en ridderlig
furstegestalt av samma art som Amundus i Fågel Blå, men
tillika en nyromantisk drömmare som Deolätus:
O! gåves det en trolldom,
Som dränkte all vår nakna verklighet
Så djupt i drömbilds-världens ocean,
Att ingen brygga nådde från vår jord
Till diktens evigt sommargröna ö,
— — — — — — — — — — — —
Jag skulle genast, för vad pris som helst,
Förbyta mot ett sådant drömmeri
Mitt vakna liv, mitt tomma hjältenamn,
Min hemska fosterbygd, min tunga spira.
Under jakten förirrar han sig från sitt följe och hamnar
till sist i vindarnas grotta. I poesiens mest glödande färger
skildra Nordan, Sunnan och Östan här sina strövtåg, men
mest gripes Astolf av Zephyrs berättelse om sitt besök på
Lycksalighetens Ö hos dess drottning Felicia, och nu
förstår han den obestämda trånad, som förtärt honom; det
var dit, till den eviga skönhetens rike han längtat. Hittills
hade han dock icke levat! Ingen hade kunnat förebrå
honom en handling, som icke varit konungslig, men han
hade handlat av plikt, ej av böjelse. I friden hade han
sökt rättrådighet, i kriget hjälteära, men allt hade varit
honom blott ett tidsfördriv, som lämnat själen tom. Allt
hade varit fattigt och färglöst.
På sina vingar för Zephyr honom då till det drömda
lyckolandet. Men det första “äventyret“ slutar ej därmed,
utan tonar i stället ut i vemod. Utan att han själv anar
det, älskas Astolf av sin fränka, prinsessan Svanvit — en
gestalt, som Atterbom själv tilldiktat och som är en bland
de skäraste, som någon svensk skald skapat. Hon äger
icke Astolfs starka lyckobegär, utan stilla och försynt lever
hon för sin plikt. Hon är den trofasta, nordiska kvinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0082.html
